- Att leva ett liv, inte föra ett krig....


(solsken....njae, int va de nå mycke sånt i veckan...)


Jo  jag är medveten om att jag citerar fel,
boken jag läser just nu heter
"Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver,
men i omgångar kan man nästan hellre kalla det krigföring.
Det liv jag valt att leva.

Eller det liv jag lever utifrån vad jag förstår....

Jag har haft ett par tillfällen av aha-upplevelser på sistone, ganska
många måste jag erkänna, och även om jag inte lyckats använda
mig av de nya kunskaperna ännu så finns det ett lite frö som såtts.

Man kan göra på ett annat sätt. Man behöver inte kriga MOT utan
kanske leva MED? Man behöver inte vara perfekt för att ha rätt till
att existera i vårt samhälle, vi kanske alla fyller en funktion även
om många röster och mycket agerande från både politiker och sk
medmänniskor talar för exakt motsatsen.

Som alltid blir jag lika uppfylld av vad jag läser NU, hoppas att det
inte fladdrar bort i allmän hjärnröra utan att själva meningen med
Annas ord stannar kvar lite längre än vanligt. För här hittar jag
nämligen något som tilltalar mig, sånt är inte alltid det lättaste att
hitta av för en litentanta, jag vet och jag kan och jag måste ju..


(försökte mig på att beskriva ett ypperligt exempel på hur acceptans kan
fungera i verkligheten, kan inte annat än garva åt mig själv för min version
av Kåvers berättelse om hur man kan agera när man hamnar i ett oväder
blev alldeles för färgat av mitt eget idiotiska sätt att se på saker och ting)


Att läsa är många gånger magiskt, att föra diskussioner, oavsett om det handlar
om rent terapeutiska samtal, som jag tror många har stora fördomar kring, eller
bara vardagliga samtal är livsnödvändigt. Känslan av att hitta igen de ställen där
man faktiskt är helt ute och cyklar är häftig.

Det kan vara skönt i form av ett självbekräftande, jag är inte ensam i det här
- jag är i många fall ett skolexempel på hur många blir efter att ha levt
ett sådant liv som jag har gjort, efter att ha fått de livserfarenheterna som
jag har samlat på mig, på gott och ont.

Men det allra gottaste är nog ändå när man börjar känna igen de olika mönster
man faktiskt lever efter. När man börjar inse att de livsregler jag tecknat för mig
kanske inte alls fungerar, snarare stjälper än hjälper.

Att kombinera denna kontrollfixerade tantan med ett form av handikapp, livsbegränsning,
som slår ut själva tänket är inte lätt. Jag måste börja forma om reglerna helt enkelt. Man
kan inte kräva samma saker av min mossiga skalle - av min virriga uppenbarelse, NU som
DÅ, och ska jag vara ärlig så kunde man nog inte det DÅ heller. Bara det att jag inte visste
av något annat.... bara....


2 kommentarer
Postat av: Camilla

Kramas

2011-03-29 @ 18:01:48
Postat av: Madeleineslife

Blir glad av att läsa det du skriver. Missförstå mig inte nu! Men det är bra att ranska sig själv, starktatt erkänns sina svagheter. Det gör att man blir till en bättre människa, starkare människa! Jag tror på dej!



Väntar oxå på besked,tittade i lådan idag, ingenting.. Det är ju så frustrerande!! Hoppas det löser sig för dej med! För som du säger finns det inget mer slitsamt än att inte veta hur nästa månad ser ut.



Jag har handlat idag & kan lova att det åkte ner en del godsaker i påsen ;)

Känner så just nu att någonting måste man få fast man har det tufft ekonomiskt!



Bamsekram

2011-03-30 @ 00:24:52
URL: http://madeleineslife.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


besöksräknare
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...