litentanta

Dag 1 - allt väl

Mycket kan man säga men det här med videobevakning, det glömmer man

bort ganska fort ;) (tills man tittar på hur vanvettigt tjusig man är med skallen

full av elektroder och bandage o sånt...)

Nu har jag alltså landat, eller snarare i morse. Har ett stort rum, alldeles själv,

TVÅ eländiga kameror riktade mot mig 24/7 och den där mikrofonen.

Intressant är att de följer mig om jag rör mig i sängen.... :O

Det som gäller här är MAXIMAL kameraxponering...utom på dass, man ska

äta mot kameran (bara det pinsamt när man är en kinkig en som inte alls är

så lättmatad..... att sitta o peta i mikromaten känns lite fel men det är ju som

det är, värre saker händer helt klart)

Största tabben hittills är väl att jag tryckte på den beryktade "knappen"! Har

ju en dosa på magen dit elektroderna är kopplade, där finns en liten pinne med

en liten röd knapp som jag ska, läs MÅSTE trycka på om jag får ett anfall....

Tydligen så gjorde jag det tidigare när särbo o dotra var här för vips kom 3

personal farandes..... *knallröd*

- Tryckte du på knappen?

- Nääääää.......

(sen hörde dottern att jo, "hon hade tryckt på knappen men kom inte ihåg det"...)

Det var inte meningen, jag lovar o svär, jag trycker aldrig på knappar på sjukan

för det finns ju inget mer pinsamt än just personal som kommer och frågar hur

det är.....

Ska väl hoppas på anfall snarast möjligt, fort in, fort ut är min ambition,

får se om de sänker medicinen i morgon bara, annars kan jag inte direkt

"lova" några saker.

har fått byta ställning, satt tydligen med ansiktet ur bild....hah...OM det

känns konstigt att någon kommer och säger att du, du sitter lite fel, jag

ser bara håret.....