litentanta

Har nog surnat ihop en hel del sen beskedet från neurologen, jag VET

att det är en tämligen omogen reaktion på något som jag ju faktiskt

har gått med på att genomföra, utredningen alltså, men jag kan inte

låta bli... Blir bara sååååå trött på livet ibland, istället för att grotta ner

mig och gråta så låser jag in mig och svär, samma sak fast tvärtom

kanske?

Har ivf kollat mina ögon idag, en supertrevlig optiker och nu är mina

nya glasögon beställda, håller tummarna för att de hinner komma nästa

vecka! Inte kan man väl klaga när man får ett par nya glas för under

500:- MED frakt, känner mig tämligen korkad som inte ens har kollat

upp den möjligheten tidigare  :/

Sen verkar jag ha bitit sönder en tand, kan inte tänka mig något annat

för den otroligt akuta tandvärken som slog till i dag var inte att leka med.

Försökte att röra vid den här på kvällen men herregud vad ont det gjorde,

kan dock rekommendera den där mixen av 2 alvedon o en ipren, som

rutinerad tandvärkare har jag hittills inte hittat något som funkat lika bra.

Ja, ja, att gå till tandläkaren då kanske men HALLÅ!? Nu är inte tillfället

att dra igång en "hantera din fobi och ta besök för besök hos käftis"-sväng,

har nog som det är känns det som... (fast jag undrar hur tänderna kommer

att klara sig om jag ska igenom flera stora anfall...)

Annars är jag en tråkig en som tackar nej till främmat,

dottern är iväg på semestertripp, jag bara är och snart,

snart är det borta..... Om 2 veckor är jag ett steg längre

i utredningen, på gott eller ont återstår att se, men tills

dess får ni nog räkna med att det enda som snurrar i min

skalle är HJÄLP!!!!! typ..

gonatt...