- Olika viktigheter tar olika plats, det är liksom annars ibland...


Här hemma har vi det, eller rätt ska vara rätt, jag "har" det, dottern har det däremot
ganska så jobbigt.... Tror att hon är den allra första på att skriva under att det här med
käkkirurgi - det är ingen barnlek alltså....

Det jag kan konstatera, efter de här första 2,5 dygnen, är att jag har en oerhört tålig
tjej här hemma. En tjej som, beroende på antal gr smärtstillande i kroppen, hanterar
en jädrigt jobbig situation otroligt bra, så långt mycket bättre än hennes fjaskiga morsa
skulle göra!

Vi tog en sväng förbi akuten i går. En av hennes totalt 8 skruvar i munnen stack ut, eller
snarare IN alldeles för mycket och tungan blev mer eller mindre massakrerad där inuti
den ihopspända munnen. Jag var en sur morsa som egentligen bara ville fräsa åt allt och
alla, dottern den återigen perfekta patienten... Undrar vilka gener vi delar, kanske har hon
helt enkelt snuvat åt sig alla de "bra" och lämnat kvar surgenerna hos mig? ...

Ska inte skriva så mycket om det här, det är hennes resa, jag står bredvid, när jag inte
sover som en klubbad säl - vaknade halv 2 idag, men en sak måste jag konstatera. Att
jag stilar med att jag "tål" så himla mycket vad gäller vården - oj, oj, oj vilket struntprat!

Jag passade på att titta på upphängningsanordningen i hennes mun en gång till,
Myhsan har ju en tång som alltid ska bäras med om utifall att hon MÅSTE få upp
sina käkar.... Då ska man använda den sterila avbitaren och på givna platser
knipsa av ståltråden....

Tandläkarfobikern i mig vaknade till liv, satte mig en bit ifrån, vilket nog passar
både dotter och mig ganska bra, och sen började käkkirurgen att skruva i skruvarna!!!

Utan bedövning.... skruv in i käke....gänga ur....

Jopp, jag klarade mig från att tuppa av, dottern bara låg där OCH andades
och  lättnaden i hennes ansikte efteråt...gudomlig.... Själv kan jag bara
konstatera att det den vanvettigt trevliga käkkirurgen sa-

- Man kan ju inte  hålla patienterna nedsövda hela behandlingstiden
utan det brukar liksom gå bra när man väl är inne i det hela...

NEJ!!!

Det skulle inte gå bra
inte för en fegis som mig...

plocka bitar ur min tinningslob,
men stäng aldrig min mun...

Så nu är vi inne på tredje dagen då
dottern helt enkelt är min HJÄLTE.


4 kommentarer
Postat av: Pia

Men du, vad är det för sorts op hon gjort?? Lätt väldigt jobbigt i allafall..

Kram till henne och kram till dig!

2011-04-03 @ 18:15:12
URL: http://anjocapi.blogg.se/
Postat av: Camilla

Kramar om

2011-04-03 @ 19:15:56
Postat av: Kristallina

Låter fruktansvärt jobbigt. Jag hade nog tuppat av, helt säkert. Både som patient och mor ;)

2011-04-04 @ 20:29:11
URL: http://kristallina.wordpress.com/
Postat av: Katta & Doriz

Myh är min idol! Fy fan rent ut sagt vilket helvete hon går genom! Jag har käkledsinflamation igen, och lider som fan. Det är ingenting mot vad hon går genom. Konstigt nog så uthärdar man fast det är outhärdligt. Men den där smärtan är en sådan smärta som är fruktansvärd! Hoppas hon fick lite starkare än bara citodon, för jag tror inte det räcker.

Kram till er båda!

2011-04-05 @ 21:43:00
URL: http://www.kattarina.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


besöksräknare
RSS 2.0


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...