- För idag är jag allt lite stolt....
(bilden lånade jag från VF)
Jag har inte heller blivit mer social, utåtriktad och självsäker av att vara
långtidssjuk, det är inte många som lyckas med det konststycket nämligen.
För ÄVEN före Alliansen kom med sin arbetslinje var vi inte så populära i
samhället heller. Vi kostar alltid mer än vi smakar liksom, de pengar vi
betalar i skatt är inte lika mycket värda eftersom att vi ju "tömmer" staten
på de "riktiga" pengarna, de som arbetarna (notera, återigen Moderaternas
egna definition av just arbetare) slitit ihop i sitt anletes svett medans vi andra
bara suttit hemma och haft det.....
Men idag vågade jag göra något konkret, nåt som var ruskigt pirrigt och bra
mycket symboliskt för oss i gruppen fd gömda och glömda.
Jag köpte mig en liten blomkvast, tassade upp på Arbetsförmedlingen här i
Umeå och letade reda på Bernt Olofsson. Mannen/förmedlaren/medmänniskan
som jag hörde i Karlavagnen häromveckan när han ringde in och diskuterade
kring vår nya socialförsäkring.
Jag fick en kram,
en massa bra resonemang och
tips om både tidningsartikel
och prat i radion
Så just nu känner jag mig ganska nöjd,
sämre kunde det ju ha blivit, eller hur?
Och stolt är jag över att vi i Umeå just är begåvade med
så bra förmedlare också, vi är en ganska bra stad vi!