litentanta

Ibland drömmer man så härligt, en period i livet när jag inte orkade med

så mycket så reste jag hela nätterna. Kan säkert ha hjälpt till att jag åt

en hel del smärtstillande de åren, diskbråcket bråkade på och till slut så

vill man ju bara få kunna ligga lite utan att vrida sig i smärta...

Jag kunde befinna mig i Tropikerna, på nån härlig söderhavsö eller varför

inte efter Route 66, drömställen sen barnsben, men numer är drömmarna

bara så "praktiska" och "verkliga" och tragiska....

I natt fick jag visst veta att jag hade ett hål på nät/horn eller nån annan

viktig hinna på ögat. Jag har lite problem med linserna nämligen och

vaknar ofta med igensvullna ögon... Nu kändes det inte så bra när jag

började vakna till, ligger där och andas stötvis och funderar hur i h-vete

jag ska kunna flänga omkring i mina vingliga glasögon från -94....

Andra nätter är det bara saker kring utförsäkringen, allt är klart, allt är

nollat, allt är åt helvete! Vaknar och är totalt i uppror över hur jag ska

kunna betala hyran....

Jag saknar mina mysiga, härliga "ta en paus från vardagen och njut lite

av livet"-drömmar. även om det är en sjuhelsickes massa krångel över-

allt kunde man väl få behålla sina små andningshål i vardagen, nätterna...

Ja, ja, jag anser ju att drömmar inte visar oss på framtiden eller nåt

annat flummigt utan oftast är den stund på dygnet då hjärnan får

spel och hanterar alla intryck hejvilt, vore då aningens sanslöst att tro

att jag skulle kunna få in någon sorts harmoni nattetid heller,

men man kan ju få drömma drömmen om en dröm?

Läser ett blogginlägg hos

"Alliansens sjuka offer skriver Aftonbladet.

Så rätt, så rätt, och nu har vi alla möjlighet att plocka fram den

solidaritet som rimligtvis borde finnas kvar inom den svenska

folksjälen.

Det kunde vara du, glöm aldrig bort det när du tar din promenad

till vallokalen. Det kunde varit du som blivit sjuk, mist ditt arbete,

drabbats av dödsfall och tragedi inom din egen familj.

Hur vill DU att samhället ska fungera då?