- "Att ramla mellan stolarna" är inget mindre än hela havet gungar för många!




Saker och ting händer i Sverige, mycket som hålls bakom stängda dörrar.
Arne Ivarsson i Degerfors "ramlade mellan stolarna" när det visade sig att han
faktiskt kunde äta själv - i det här fallet föra en korv till munnen...


Trots att Arnes hjälpbehov klassas som "utomordentligt stort" av överläkare på neuro-
kliniken så valde försäkringskassan att gå på den linjen att dra in assistanstimmar.
Det handlar om något så urbota dumt som en 20-timmarsregel nämligen.


"Försäkringskassan bedömer de grundläggande hjälpbehoven:
Att gå på toa, klä på sig och äta. Om de hjälpbehoven uppgår till
minst 20 veckotimmar beviljas personlig assistans, annars inte."
Arne förlorar sin assistans


Man behöver definitivt inte ha doktorerat i neurologi eller vara påläst vad gäller Parkinson för att inse
att det är helt vansinnigt. Hur mycket politiker och ekonomer än vill så är det INTE möjligt att skapa
generella regler för ett flertal individer när det handlar om sjukdom. PUNKT! Människan är en individ
som förtjänar att behandlas både med respekt och individiuellt utifrån sin egen problematik och aktuella behov.

"– Till och med har de satt ett mått på hur mycket kommunikation har behöver per vecka,
det har de beräknat till 2 timmar och 33 minuter. Hur kan man mäta sånt?"


Numer blir Arne lämnad ensam hemma två timmar tidigare än förut, kommunen har helt fått ta
över det ekonomiska ansvaret över assistansen och då blev resultatet genast mindre antal timmar...


Att ens ge sig in och tala om livskvalité är väl magstarkt i dessa
dagar, stolarna är glesa oavsett sjukdom eller handikapp vilket
även Leif Axelsson, dubbelamputerad efter en blodförgiftning 2001,
fått erfara.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: