litentanta

Jag vågade gå upp till tandläkaren i dag!! Jag vågade tala om att jag

är LIVRÄDD och att jag hade ONT och att jag behövde en akuttid.

Framsteg, stora framsteg!

Fick smita därifrån innan jag fått träffa tandläkaren, vi skulle bara

prata lite innan tiden i morgon bitti, och plaskade runt i varma sköna

bassängen. Dessvärre funkar inte det där med vattengympans så värst

bra, jag mår inge vidare av det...

Stolpade återigen iväg till folktandvården, fick vänta, var totalt slut efter

känningar/anfall i bassängen och livrädd så jo, tantan började gråta :-(

Om man känner mig så vet man ju att jag inte gör sånt, annat än extremt

offentligt på nätet kanhända, och även om jag förstår att de ville vara snälla

med mig så blev jag bara än mer ledsen ju mer de pratade...

Vågade inte sitta på tandläkarstolen ens, notera att vi bara skulle prata, inga

ingrepp i dag inte, men jag trodde att jag skulle tuppa av minst sagt. Fast sen

kom det, de ville ju, självklart, titta i munnen också....

- Nääääääää.......

-Vi måste få röntga tanden ivf så vi vet

vad vi ska göra i morgon, annars blir det

svårt......

- näääääääääää......

- Men det blir svårt om vi inte ens får titta....

Jag gav med mig, men herregud vad rädd jag var! Jag har helt klart jobbat

upp min tandläkarskräck till oanade höjder, tårarna rann (jag som inte lipar...)

Jag trodde att jag skulle dö bara av att de la röntgenskyddet på halsen?!?!

Fattar inte hur det kan ha blivit så snett.

Var ju sanslöst svårt att inte kasta mig ur stolen, slå ner damerna och rusa

därifrån med tårarna sprutandes men jag klarade av det, jag kunde sitta

stilla så länge (är det en hundradels sekund det tar att fota?!) att de fick sin

bild och sen... Ja sen ville jag inte veta NÅGOT om hur det såg ut..

Så i morgon är det jag som åker till kirurgen, åtta på en fredagsmorgon,

jag, till tandläkare med KNIV?! (givetvis är det inte jag som tar med mig

en kniv utan där står de redo att skära upp mig...)

Livet leker, nä men seriöst, varför skapar man såna problem som att gå till

tandläkaren? Livet är fullt av jobbiga saker som det är, inte behöver man

bygga på med fobier då....... Just nu är jag så speedad man kan bli, peppar,

peppar, Ipren o Alvedon (o tjogvis m Treo förstås!) verkar fungera, jag kan

andas utan att grina. Ska bara försöka somna före gryningen i natt, anfall i

dag är väl ingen hit vad gäller ev morgondag...

Men ni kan väl hålla tummarna för mig? Jag är lite "krångligare" pga min

medicinering, men sedering är utlovad och kommer att utkrävas, nu talar

vi inte om några mg heller utan ge mig ett kilo Stesolid, eller två, ok?