litentanta

Hälsad vare alla lyckliga lördagslediga själar därute, hej på er snoriga, hostiga
"hemma o tråkna på en lördags"-strandade människor och hallå hallå på er andra!

Här har sumpats en hel fin lördag, skulle kanske haft mer samvetskval om jag inte
blundat lite med ena örat och lyssnat på särbot så pass mycket som jag ändå gjort.

Min natt har varit "studsig", "sprättig" och toppades med en mardröm
helt i linje med de tyngsta scenerna ur Trainspotting, jag har haft fullt
upp med andra ord.

Är inte en så tragisk människa som det kan verka, ganska lynnig (ouch...ganska?)
överfunderande och pratsjuk, men jag gillar också att ha kul, ett gott garv förlänger
livet bra mycket!

Nå ja, idag var det RED ALERT här i huset.... solen sken, kanske inte första
gången jag stolpade upp på morgonkulan, efter femsnåret... men där vid tio såg
man både blå himmel och något gult, starkt skinande. Utflykt, iväg till vattenfallet
och fotografera mig svettig, var alltså tanken...

Kameran var dock väck, totalt borta, direkt surnar jag ihop, jag hamnar på nivån
14 år och ALLA ANDRA FÅR MEN INTE JAG....  Inte särskilt trevlig alltså, inte alls..
(skäms givetvis jättemycket nu i efterhand, lovar!)

Sent omsider hittar vi den, jag hade tagit med den till sängen,
trampat ner den i sängen, bäddat över den i sängen...

Nu har jag duschat, väck med allt studs, sprätt och skit,
luktar mer mumma än memma och ska hiva i mig middag,
vi fastnar nog i soffan ikväll, om jag får bestämma och i
morgon är en annan dag. Full med sol och härliga vyer,
eller hur? En andra chans kan man väl få innan bussen
hem, snälla?