litentanta

Fast egentligen handlar det om att bygga sig en säker plats, en trygg plats

där ingen kan komma åt en. Där man kan slappna av, sänka garden, blotta

strupen som jag själv kallar det och bara stanna av...

Eftersom att jag måste fundera, tänka, tänka till och gärna dra allt en

gång till så hamnar mina tankar direkt här i bloggen, kanske kan jag

bara läsa bakåt i tiden för att se vad jag funderar kring och när.

Förhoppningsvis se alla framsteg som kommer när man är på gång

att omprioritera vad som är viktigt i livet och anpassa mig efter hur

allt är nu och inte bara då?

Jag är inte deprimerad, har viftat med den flaggan en massa gånger men upptäcker

att folk ändå tror det, oavsett vad jag säger. Jag är inte där, jag är i ett ganska

skrämmande gränsland däremot, som inte har ett dyft med vare sig psykoser,

personlighetsstörningar eller ens min vanliga gnälltråd, epilepsin att göra.

Jag är bara "på vakt"..... jag tampas med gamla demoner, idioter som är

helt väck från mitt nuvarande liv men som fick sig en jädra nystart och

snurrar till en massa för mig.

Med fina ord återvänder jag till PTSD (måste älta, läsa, tänka, använda mig av

allt jag samlar på mig och försöka förstå mig själv just nu, viktigt!) Just nu agerar

reptilhjärnor, ryggmärg, instinkt, fläckvisa minnen som INTE ALLS ska behöva

ha sån makt över mig men det måste omprogrammeras en hel del.

Jag vill inte alls göra mig till ett ansikte för alla som dras med samma problematik,

vi är alla olika, kommer från totalt olika håll och även om det är samma så är

det just precis det, olika.

Jag är en tuff tanta, jag är inte något litet offer eller sargat kadaver, men

ibland så räcker inte tuffheten till, hjärnan kör sitt eget lilla race ändå.

Just nu tackar jag särskilt mycket för saker som utförsäkring, ovisshet

och alldeles för mycket helt enkelt... Jag tackar för tandläkareländet och jag

tackar för det mesta som varit upp och ner i år, men å andra sidan.

Livet händer, det är ju så, jag kan inte kräva någon särbehandling

bara för att jag är jag. Det jag kan göra är att bjussa mig själv på

lite av det bemötandet jag brukar försöka ge andra, omstart, nu

ska jag försöka ta hand om mig själv också!

PTSD - lite mer info om du är nyfiken