litentanta

Vi har ju haft en hel del med sjukvården att göra de sista 1 1/2 åren och det är både ris
och ros som kommer i fokus måste man erkänna... Många viktiga samtal som inte blir av,
mycket information om diverse sjukdomstillstånd som inte tas upp med patienterna och en
jädra massa oro som lämnas därhän.....

Gamla fina svärmor har fått sig en hel del mer än vad som var väntat av sin ryggoperation,

och jag har inte en aning om vad som har gått fram, eller ens talats om så det är nog ganska
mycket stress och sorg som ryms inuti henns nätta kropp :-(

Vill ändå, som alltid, berömma den fina personalen uppe på avdelningen, framförallt blev jag så
imponerad av unga herr sjuksyster som så pedagogiskt, och enligt mina egna inlästa kunskaper
pratade så fint  med henne igår kväll!

Synd bara att tiden helt enkelt inte räcker till,
är man sjuk så behövs personalen, inte bara
till att sätta dropp, sticka och spruta och kolla
alla "teknikaliteter",

de måste få finnas där för
patienterna också,
eller hur?