- Första steget mot framtiden?


Så, idag var jag iväg och träffade farbror doktorn, han som
med hjälp av en prattanta ska utfärda ett
Särskilt läkarutlåtande åt mig a fk´s vägnar.


Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta samtalet/undersökningen,
vill åtminstone få poängtera att han trots sin mångåriga kompetens,
trevliga sätt och ja, allmänt behagliga väsen var allt annat än lämplig
åt en neuropatient som jag ju är.


Instruktionerna kom rappt, alltför rappt och jag hade fullt sjå att ens
försöka komma ihåg vad han precis hade sagt att jag skulle göra
samtidigt som han låg steget före.... Känns kanske inte riktigt rättvist
mot mig själv även om han ändå i omgångar verkade ta in min problematik.


Saken är ju den att man är ganska krånglig som patient om man först
bara kommer med en medicinarsenal som jag ju har, sen står mitt i
ett byte vilket påverkar det mesta av ens beteende och mående och
sen förefaller vara ganska "skärpt" och ändå påtalar nedsatta förmågor...


Det är väldigt lätt att känna sig misstrodd, han vet ju inte min normala,
eller pre-epileptiska person, det är ju bara jag som känner skillnaden
när jag joxar runt bland olika nervaktivitetsdämpande (?) piller och när jag
var totalt ren, bara litentanta utan broms här och var...


Nå ja,
steg ett i trestegs-raketen avklarat,
i morgon är en annan dag, vet inte
vilken dagsform jag kommer att ha,
förstås, men kanske man skulle kunna
få be om en lite piggare version av mig då?


Och förresten, på tal om "kära" försäkringskassan,
jag var ju ute i god tid och anmälde flytt, sökte nytt
bostadsbidrag och bostadstillägg både för januari, med
gamla hyran, och resterande del av året för den nuvarande hyran...


Tror ni att jag har fått några pengar då?????
Knappast....  Jag menar, ansökan lämnades i
december 2009, nu har vi kvinnodagen, 8 mars 2010
INGA PENGAR.....

*suck*

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: