- Another one bites the dust..


Så, nu är mina test vad gäller "hjärnfuktionen" klara och redovisade, sitter
här hemma med en bunt nya utredningspapper och känner mig allt utom lugn.


Vad gäller sk intellektuella förmågor svajar jag mellan något under till
betydligt över den förväntade normalområdet för åldern.


"Hennes prestationer påvisar således mycket goda premorbida
intellektuella förmågor. Hon presterar över det förväntade på
verbatal deltest och perceptuell organisation organisatione.

De lägsta punkterna i kurvan utgörs av test
som mäter snabbhet och arbetsminne.

Vad gäller uppmärksamhet och koncentration återfinns resultat
långt under det normalområdet för åldern. Samtliga test som
ställer krav på uppmärksamhetsfunktionerna påvisar nedsättning.

På datoriserat test motsvarar litentantas kurva till 99,99% en klinisk
kurva, dvs konstaterad uppmärksamhetsstörning. Resultaten påvisar
både nedsatt uthållighet och hastighet (lång reaktionstid), extrem
impulsivitet och ouppmärksamhet.

Nedsättningarna bedöms påverka hennes vardag, hennes funktions-
förmåga och livskvalitet i betydande utsträckning
.

Resultaten visar att litentanta har en mycket nedsatt förmåga till
incidentiellt minne (dvs sidoinlärning, att koda in något i minnet även
om det inte ingår i instruktionen), nedsatt arbetsminne, dvs förmågan
att lagra en större mängd information i minnet under kort tid.

Testresultaten visar även att hon har betydligt nedsatt förmåga till
visuellt långtidsminne. Dessa resultat påvisar svårigheter med både
inkodning, framplockning och ingenkänning
."


Jag fick en del trevligare besked, ja, egentligen bara de att jag
har goda intellektuella förmågor MEN att det skiter sig eftersom
att jag varken kommer ihåg, fixar att koncentrera mig eller kan
handskas med mina tillkortakommanden utan att fara illa....
(på enkel svenska....)

Så domen då,

japp,

i maj
eller juni?

så är det min tur att sälla mig bland
alla andra "friska" på Arbetsförmedlingen..


Hur det känns ?


Efter ett möte med 3 var för sig väldigt sympatiska
kvinnor, som i grupp fick mig att känna mig oerhört
värdelös, sitter jag nu här......


I år blir jag 42,
ingen kan tvinga mig till en kassatjänst,
men ingen är intresserad av att låta mig
få behålla mitt jobb heller....


Så i ärlighetens namn,
skulle DU anställa mig?
1 A:

skriven

Ajaj...låter inget bra det där! Är det medicinen som gjort det eller epilepsin själv? Inte kul att få sånt svart på vitt i alla fall...

Kramar!

2 särbolaget:

skriven

klatatt jag skulle anställa dej om jag kunde bajsa fram lite lön!

3 Daniel:

skriven

Skulle anställa dej direkt!!!!!!

4 svägerska:

skriven

Anställer dig direkt som hushållerska/vaktmästare/barnskötare. Du får mat & husrum!

5 Pia:

skriven

Helt krasst, nej! Om jag vore arb-givare skulle jag självklart välja en FRISK människa.. Det är därför jag blir så förbannad över att sjuka tvingas ut i jobb.. Att de ska konkurrera med friska, arbetsföra människor som inget hellre vill än att få ett jobb. Det är så sanslöst sjuk att jag knappt finner ord! :o(

Men för din skull, om du hamnar där, så hoppas jag att det finns en empatifylld arb-givare med ett superbra arbete till dig! Kram!

6 P:

skriven

jag är inte arbetsgivare,menb jag kan säga att jag är i liknande situation som du är. Jag har haft en makalös tur att få tag i en bra arbetsgivare att praktisera hos. Det kan vara en provanställning på gång för min del. Detta dock efter flera arbetsprövningar och tuffa perioder. Jag känner med Dig och hoppas att du kan ges möjlighet till stöd på något sätt från AF,för det borde finnas det även för dig (jag har haft det under denna process).


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: