litentanta

Fastnar på Kollega där jag kan läsa om 43-åriga Camilla Elwing Johansson,
hon arbetar som marknadskoordinator på ett läkemedelsföretag och låter
ingenting hindra henne.

Tänk vad olika man läser och läser in i texter beroende på vilken sinnes-
stämning man är i. Camilla har nämligen epilepsi, hon med. Hon är
2-barns mamma, jobbar 70% och tycker att det går att leva med epilepsi.

Självklart kan man det, en massa människor omkring oss lever, en del
kanske mer bara överlever?, med dolda sjukdomar, handikapp, diagnoser.

Jag tycker att det är häftigt att se vad hon har lyckats med, tror inte jag
skulle vågat lika mycket, stryk det, VET att jag inte skulle ha vågat lika
mycket som hon har gjort men kan ju ändå njuta av hennes berättelse.


"Vi skulle ha träffats i går, men intervjun fick skjutas upp för Camilla Elwing Johansson fick ett anfall på natten och behövde sova. "Ja, det är så här det är med epilepsi", sa hon sorgset när hon ringde för att avboka mötet. Hon säger att hon i dag är trött i huvudet och pratar baklänges men det märker jag inte. Jag tycker hon ser ut som den "glada Camilla" hon säger att hon vill vara."

Ett citat som jag bara inte kunde låta bli,
precis så här ÄR det med epilepsi..

läs hela artikeln HÄR


Vi VILL, vi KÄMPAR och vi FÖRSÖKER,
ingen är den andre lik, ingen kan VETA hur
en annan människa lever och mår
med sina problem,
varför kan vi inte bara lyssna på varandra
och ta hänsyn till varje individs behov,

tror inte att man kan TVINGA folk tillbaka i arbetslivet
genom att helt enkelt rycka undan mattan för de...




Dagens Ett hjärta RÖTT behandlar just vår sjukförsäkring

".....den stora utförsäkringen är en solskenshistoria"
(beroende på vem som tolkar siffrorna,
dags för sanningen gott folk!)