- Vad fick jag veta hos försäkringskassan idag?
Ja herregud, det är lite som att be mig gå på vatten men jag ska göra ett
tappert försök, ha tålamod och läs tonvis mellan raderna, blunda för allt
svammel och ta det med en nypa salt, ok?
Jag verkar ha lika stor chans att komma tillbaka till jobbet som en isglass
just nu överlever i solvärmen i Thailand. Om jag förstått det hela rätt...
Hos försäkringskassan finns en massa papper om mig och mina...problem,
dock saknas ALLT om vad som felar mig just nu. Finns några noteringar om
remiss till psyk när jag var i akutstadiet av "hjälp, hur fan lever man med nåt
så mysko och skrämmande som en sjuka där man krampar och slår sig utan någon
som helst förvarning ????? och skrämmer slag på dottern gång efter annan :-( "
Hon hittade också något om medicinbyte, sånt jag pysslar med som hobby kan man
tro efter att ha plöjt igenom halva Fass vid det här laget... och ett avbrott från tidigare
arbetsträning med epilepsi då jag blev sämre igen.
Rent konkret betyder det att fk inte har ett dyft att bedöma mig och min arbetsförmåga
på, samma gäller då arbetsgivaren, vilket ju sätter mig i en knepig sits vad gäller att
framhärda i att -jo, jag kan och vill jobba men vissa arbetsmoment är stört omöjliga då
jag blir sjuk, läs får anfall....
En mer genomgripande medicinsk utredning skall göras, eller åtminstone just vad
gäller de problem jag har, det inkluderar både somatisk och psykiatrisk undersökning,
kan väl bara bocka och ta emot, inget som kan jobba emot mig mer än vad nuläget ju
bevisligen gör. Inväntar läkarintyg från min neurolog angående min medicinska status,
hon skall skicka en mer formell förfrågan från fk till honom då han tydligen ska
spekulera, för det är ju i mångt och mycket det som det handlar om, ingen kan väl veta
hur jag kommer att må av den här nya medicineringen, och/eller nya byten som jag är
övertygad om kommer att bli tids nog trots allt.
Men enligt handläggaren så är det här enbart positivt, att bli skickad över till af, de har
helt andra resurser , ???, och kan därigenom få ett mer samlat intryck, återigen ?????,
och ska då kunna avgöra om och när jag ska kunna återgå till jobb, i mitt fall garanterat
annat arbete än det jag ju nu har och drömmer om att kunna få behålla fast på en halv-
tid i en startfas. Det är inte lika lätt att dra igång för mig numer jämfört med tidigare om
åren, bara att inse, saker och ting har ändrats, acceptera......
Men hur tusan ska man få ihop den här ekvationen? Mitt största problem rent mentalt är
att INSE att jag inte har samma ork, samma förutsättningar, samma kropp och själ nu
som för 10 år sedan. Samtidigt ska man väck ur det system som ska finnas där som skydd
för att jag ska kunna få en chans att i rätt tempo hitta igen den arbetsförmåga som trots allt
finns kvar.
- Om det nu visar sig att du de facto (eller nåt annat tjusigt uttryck) inte har högre
arbetsförmåga än, låt oss säga halvtid, så finns fortfarande möjligheten att få ut en
ersättning för den andra halvan...... (fast först blir du utan sjukpenning helt under de
obligatoriska 3 månaderna...)
Dubbla budskap, sånt gillar vi, mycket! Hur kan man ena stunden säga att jag måste
ta det lugnare, lyssna mer på min kropp och min ork, kanske inse att jag inte kan
pressa den maximalt i de 20 + år jag har kvar på arbetsmarknaden och sen i andra
andetaget skicka över mig till af?
Nog för att jag är grötig i skallen, vimsig i skriften, men
inte tusan blir det lättare av alla dubbla budskap jag har
mötts av i dag inte.... Ibland kan man fundera över vem
det är som är övermedicinerad då....
tappert försök, ha tålamod och läs tonvis mellan raderna, blunda för allt
svammel och ta det med en nypa salt, ok?
Jag verkar ha lika stor chans att komma tillbaka till jobbet som en isglass
just nu överlever i solvärmen i Thailand. Om jag förstått det hela rätt...
Hos försäkringskassan finns en massa papper om mig och mina...problem,
dock saknas ALLT om vad som felar mig just nu. Finns några noteringar om
remiss till psyk när jag var i akutstadiet av "hjälp, hur fan lever man med nåt
så mysko och skrämmande som en sjuka där man krampar och slår sig utan någon
som helst förvarning ????? och skrämmer slag på dottern gång efter annan :-( "
Hon hittade också något om medicinbyte, sånt jag pysslar med som hobby kan man
tro efter att ha plöjt igenom halva Fass vid det här laget... och ett avbrott från tidigare
arbetsträning med epilepsi då jag blev sämre igen.
Rent konkret betyder det att fk inte har ett dyft att bedöma mig och min arbetsförmåga
på, samma gäller då arbetsgivaren, vilket ju sätter mig i en knepig sits vad gäller att
framhärda i att -jo, jag kan och vill jobba men vissa arbetsmoment är stört omöjliga då
jag blir sjuk, läs får anfall....
En mer genomgripande medicinsk utredning skall göras, eller åtminstone just vad
gäller de problem jag har, det inkluderar både somatisk och psykiatrisk undersökning,
kan väl bara bocka och ta emot, inget som kan jobba emot mig mer än vad nuläget ju
bevisligen gör. Inväntar läkarintyg från min neurolog angående min medicinska status,
hon skall skicka en mer formell förfrågan från fk till honom då han tydligen ska
spekulera, för det är ju i mångt och mycket det som det handlar om, ingen kan väl veta
hur jag kommer att må av den här nya medicineringen, och/eller nya byten som jag är
övertygad om kommer att bli tids nog trots allt.
Men enligt handläggaren så är det här enbart positivt, att bli skickad över till af, de har
helt andra resurser , ???, och kan därigenom få ett mer samlat intryck, återigen ?????,
och ska då kunna avgöra om och när jag ska kunna återgå till jobb, i mitt fall garanterat
annat arbete än det jag ju nu har och drömmer om att kunna få behålla fast på en halv-
tid i en startfas. Det är inte lika lätt att dra igång för mig numer jämfört med tidigare om
åren, bara att inse, saker och ting har ändrats, acceptera......
Men hur tusan ska man få ihop den här ekvationen? Mitt största problem rent mentalt är
att INSE att jag inte har samma ork, samma förutsättningar, samma kropp och själ nu
som för 10 år sedan. Samtidigt ska man väck ur det system som ska finnas där som skydd
för att jag ska kunna få en chans att i rätt tempo hitta igen den arbetsförmåga som trots allt
finns kvar.
- Om det nu visar sig att du de facto (eller nåt annat tjusigt uttryck) inte har högre
arbetsförmåga än, låt oss säga halvtid, så finns fortfarande möjligheten att få ut en
ersättning för den andra halvan...... (fast först blir du utan sjukpenning helt under de
obligatoriska 3 månaderna...)
Dubbla budskap, sånt gillar vi, mycket! Hur kan man ena stunden säga att jag måste
ta det lugnare, lyssna mer på min kropp och min ork, kanske inse att jag inte kan
pressa den maximalt i de 20 + år jag har kvar på arbetsmarknaden och sen i andra
andetaget skicka över mig till af?
Nog för att jag är grötig i skallen, vimsig i skriften, men
inte tusan blir det lättare av alla dubbla budskap jag har
mötts av i dag inte.... Ibland kan man fundera över vem
det är som är övermedicinerad då....
skriven
Tack snälla goa du för en fantastisk kommentar hos mej, och att du fann en väg till uppropet för FemtioTusen Röster. Dessutom lagt ut det här i din blogg. Jag hoppas att vi får ihop många namn på den så jag och många vill följa med och överlämna den till Reinfelt och hans kompisar. För nu är det på tiden att dom lyssnar på oss folket. Underbart att du finns på en solig plats här snöar det och blåser kallt. Jag har läst och begrundat ditt inlägg här och tycker det var ett fruktansvärt bollande med dej. Du får en helt onödig press på dej. Har du kontakt med någon som hjälper och skyddar dina intressen? I din situation har du rätt till det. och det innebär inga kostnader för dej.
Du vet att du kan lägga länken till listan bara och skicka den till alla dina vänner. Jag tror att om du tycker det är svåt kan din dotter med all säkerhet hjälpa dej.
kram