litentanta

En fråga som jag bollar med ständigt är just hur ska man ta hand
om sig själv bäst. Att styra om saker och ting man gör till en mer
sund andrahandsplacering för att sätta sig själv lite högre upp på
skalan.


Jag har en livsfilosofi vilken förenklat lyder som följer:
Jag är vad jag GÖR, jag värderar mig själv efter vad
jag har presterat den dagen. I den situationen, i det
samtalet, i allt från smått till stort. I det här livet?


Sånt krånglar till en hel del när man sen flera år sedan inte gjort
något "riktigt". Riktigt innebär för mig att ha utfört ett arbete, tjänat
mina egna pengar, skapat min egen tillvaro, hållit liv i relationer där
jag konkret kan vara till nån nytta och framförallt INTE belastat någon
annan, inte på ett endaste sätt.


Som "tärande samhällsparasit" (tjuvade från min egen profil) är man
bara till besvär. Man kostar pengar, man kostar resurser, som i sig
givetvis kostar pengar också, och man både upphåller plats och ut-
rymme som säkert någon annan, nånstans haft större rätt till....


(och blanda inte ihop det här med nåt jädra martyrskap nu, för det är
inte alls vad det handlar om, jag är inget jävla offer, jag är en onödig
del av en samhällsapparat och samhälle vilket om inte annat har visat
sig nu....)


Hur gör ni när ni prioriterar? Kan ni sätta er själva före något annat?
Utan samvetskval och ågren? Utan att känna er .... jävligt skyldiga?


Tror inte att jag är ensam om att ha en helt egen agenda när det
handlar om förhållningssätt mot sig själv jämfört med mot andra, för
jag är bra på att förstå, försvara och faktiskt kämpa för andras
rätt till samhällets rättigheter, sen att de reglerna inte alls gäller mig
är en helt annan femma dessvärre....


Jaha, det var dagens griller...... prattanter är gudomliga att ha,
men de rör till det lite väl mycket i skallen på en ibland, själva
jobbet utförs ju hemma och jag är ingen ensamtänkare, jag måste
bolla tankarna med någon annan för att bryta min egen mur mot det
där knepiga.... Att jag också har samma rätt som andra att gå sönder,
och faktiskt kosta pengar på vägen mot så mycket hälsa jag nu kan
förvänta mig.....


Vill du ha mitt utförsäkrade liv?

M: "Sjuka" Alexandra vill inte försörja sig själv


(mina diagnoser innebär en trasig nacke,
allmän smärtproblematik, epilepsi, PTSD
undrar om de ens existerar längre....)