- Saker som borde ge en distans till sitt eget gnäll...


Jag försöker ju ta in allt som händer,
jag satt och pratade med en jobbarkompis
idag om hennes väg tillbaka till arbete.


Fan vad folk får kämpa, det är många som
har det mycket, läs mycket jobbigare än vad
jag rent logiskt kan komma och tjöta om
och ut ur en sådan livskris dyker det upp en massa
inkännande, empatiska och HELA människor,
hur fan gör de?


Jag har inte tänkt göra om min blogg till en gnällhörna,
jag har andra ställen där jag ältar och ältar, inte för att
det verkar göra någon större nytta, men ändå,
här ska liksom hela litentanta få plats


oavsett vad som händer och sker i livet......


Misstänker starkt att jag VERKLIGEN inte passa ihop med den
här sista medicinen, eller kan det vara en övergående fas?
Har man råd att prova längre eller ska jag bara kontakta min
läkare och konstatera att:

- Du, jag mår nog inge vidare av den här, heller....


Ska nog ta lite tankebollande med min underbara prattanta
nu, har bett henne att hålla lite koll på om jag snubblar och
blir sådär svajjig som jag brukar bli av det mesta i pillerväg.....


Det är hyfsat svårt att hänga med själv när det ju handlar om
att man kanske misstänker att man håller på att deppa ihop,
jag menar, då sitter man ju redan där nere och bara är deppig...


Och jo, jag vet om att min finaste dotter läser här,
och modern med förstås, men vet ni vad, det här
är nog inget att oroa sig för sådär, det här går lite
i linje med det där självomhändertagandet som jag
ju bevisligen inte jobbar allra mest med jämt,
man kan se det som något positivt,

att jag tar ansvar för hur det förändras bara genom
en ny sketen ep-medicin, alltså, jag försöker att ta
tag i det hela, ok?




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: