litentanta

Är det inte typiskt att den enda gången man rusar hemifrån utan
sin mobil, ja då ringer de viktiga samtalen?


Inte nog med att dottern blivit sjuk igen, eller såhär ska det vara,
blev sämre i sin förkylning... Väl hemma möts jag av en super-
snorig och helknäckt tjeja med dunderkuren Kåvepenin och cortison-
spray! Jag som är van att ha helkoll har ju missat allting bara för att
huvvet var dumt och telefonen låg kvar hemma... :-(


Nu sover hon i soffan, alldeles genomtät i hela skallen, bihålorna full
i gröngult (gissar hejvilt eftersom att hon ju vägrar att visa sitt snor
för morsan numer hehe!) snor och ont, ont, ont i sin hals... Som tur
var kunde modern, den äldre, kliva in och lösa ut en spray åt henne,
vi har som samlingsplats tydligen valt NUS, sjukan, för jag var ju också
där samtidigt, men givetvis totalt ovetande...


Själv har jag jobbat mina 4 timmar, gick väldigt bra med tanke på om-
ständigheterna, är ju ganska knäckt, och det verkar som att det bästa
jag kan göra är att använda kroppen, slita lite grann och svettas en
gnutta och helt strunta i knoppen... Tänk om jag kunnat haft samma
känsla inför träning, då hade vi kunnat se en mycket fräschare liten-
tanta kan jag lova ;-)


Ska väcka upp dotra nu, dags för ännu en kycklingrätt, med grädde som
vanligt och curry och banan, aha, hon vaknade av sig själv, påstår att
det knattrar mycket när jag sitter här hehe! (gamla tangentbord har så
skönt ljud eller hur?)


Lev och må go vänner, ska kolla upp mer kring den där jädra bildterapin
sen, hur min prattanta nu har tänkt sig att hon ska kunna få mig att sätta
mig och måla?! Jag blir ju nästan förbannad när hon tar upp det igen, här
har ni den minst kreativa själen ni bara kan hitta av, jag gör inget som jag
inte kan OCH kan jag inte gör jag inte... Dvs, blir lite svårt att lära den här
gamla hunden att arbeta med färg, låt mig få använda truten så är jag bra
mycket säkrare...