litentanta

Jag är inte arg på nån annan,
lovar
men det räcker gott och väl att
vara så arg och besviken på sig
själv som jag är just nu,
fuck me med andra ord!!


Har tappat min jävla VISA-kod för
säkert tusende gången alldeles nyss...


Just nu kommer jag inte ihåg ens var
jag ska torka mig efter att ha skitit,
livet suger
(ja, eller nästan ivf....)


När Gud Fader delade ut tålamod och
värdighet så måste han ha helt struntat
i mig för mer egenkär, självömkande och
otroligt patetisk själ finns inte...


Allt jag vill göra är att lägga mig på golvet
och skrika, HÖGT!!! Jag VILL INTE hålla på
och röra om i mina mediciner, jag vill inte
och jag fattar inte hur man ska orka med
att leva samtidigt, jag har ingen behjärtans-
värd diagnos utan jag är bara lite halvfel
så VISST ska mina papper från FK anlända
mitt i allt kaos också...


Nu är det min tur att kastas in i den nya
reformen och det spelar ingen roll om jag
har en livstids diagnos, eller dom som jag
mer känner det, och varför inte, kan ju
fan inte begära nån särbehandling bara för
att jag just nu har det väldigt, väldigt jobbigt....


Det som fortfarande håller den här tantan flytande
är en underbar terapeut. Den mest lyhörda människa
jag nånsin mött, hon kan pendla från att garva lite halvrått
åt mina ordharanger till att senare helt backa, "vi tar det lite
lugnt nu, jag ser att du har det jobbigt....."


Får man skrika på hjälp i sin egen blogg?
För isåfall vill jag göra det nu.......

Finns det möjligtvis någon ledig hjärna,
utan fullt av kemikalier i sig, som kan
kliva in och läsa alla papper, ta alla
beslut och kanske bära mig en liten
stund tills jag vant mig vid det här
rävgiftet också?