- Jag KAN, kan du ?




Det råder en oerhörd bloggtorka, jag gör ingenting men jag tycker iofs en
jädra massa, som vanligt. Knappra ihop några rader ska väl ändå inte vara
såååå svårt tycker jag och så länge inte jag har några krav på vett och sans
kan väl ändå inte ni som läser komma och ställa sånt heller, eller?


Först snöade jag in på detta eviga martyrskap som moderskapet nu är. HUR
kunde jag bli en sån där som hellre gör själv än låter nån annan göra-morsa??



Fokusering är inte mitt starkaste kort numer så det är oftast så att det pågår
en hel massa aktiviteter samtidigt, disken, den eviga.... är oftast under någon
sorts bearbetning, rätt var det är står kranen och rinner i köket för jag visst
skulle skölja av en tallrik samtidigt som jag kommer på att jag MÅSTE borsta
tänderna. Men förresten, var det inte något extremt viktigt jag måste läsa på
fb och vad händer egentligen på twittern JUST NU och jädrar också, jag ska ju
äta frukost!


Ibland får jag dock lite hjälp, som idag, en liten särbo retar sig på en kran
som står på i köket och tassar ut för att stänga av så att han kan återgå att
surfa på Blocket. Sen att diskhon var halvfull, eller halvdiskad snarare, det är
liksom inget problem som rör någon annan än mig...suck

Jag fortsätter att springa mellan sakerna, flyttar omkring på läsglasögon,
häller upp en Treo som inte ens behövdes och vars tusan är min bh?!

Under vissa stunder av dygnet kan man säkert se mig som en ganska så
effektiv varelse men det är ju just då, annars står det relativt stilla, men som
sagt var, jag kan t.o.m lura mig när jag plussar på det hela med att starta
dammsugaren, och lämnar den i badrummet eller någon annanstans där den
såg ut att passa för stunden...


Grejen är ju den att vi i omgångar är TRE vuxna härhemma. En dotter, som
väl får den bonusen som man har när man bor "hemma", men ändå. Nu över
jul, och var och varannan helg finns ju då även särbot här. Vad ska jag ha för
ursäkt då? Han är ledig är ju en variant, han stoppar bara alla saker i fel skåp
är min version, eller herregud jag gör det ju så mycket snabbare...

OM jag minns mig själv rätt så var jag väl ganska egoistisk förr om åren,
sen klev man in i en nödvändig fas då det ju handlade om att rent konkret
ansvara över någon annans liv - själva moderskapet.

Men NU...?

Behöver jag ens låtsas vara boss, städkärring, kock, ALLT här hemma längre?
En 38-åring och en snart 19-åring kan så mycket mer än jag tror,
det bevisar de ju ofta, om inte jag fortsätter att köra mitt fjantrace
att ta hand om...


Det är alltså jag som ska skärpa mig,
de andra kan redan,
nu är det bara upp till mig att låta
småbarnen få visa upp sina kunskaper
lite mer frekvent ;-)



1 Camilla:

skriven

Underhållande och klokt ;) lycka till! Kramas

2 Pia:

skriven

Åh jösses.. samma problem här.. Och ett annat problem är att resterande familjemedlemmar inte har samma "krav" som jag har vad gäller ett städat hem.. Jag gjorde så en gång att jag slutade plocka. I TRE jävla veckor höll jag ut! Till slut kom de och frågade varför deras kläder inte var tvättade och var den och den saken var. Då sa jag till dem tre att " eftersom ni inte tycker att det är lika viktigt som mig med bortplockade saker, kläder i tvättkorgen osv så tänkte jag att det kanske är JAG som ska anpassa mig till er! Det har jag gjort nu och undrar: trivs ni bra?". Minerna var oslagbara och det blev en jävla fart på dem, alla tre, att plocka ihop och städa överallt. Hahahaha..



Själv led jag i dessa tre veckor och tänkte bara: Snälla gode gud, låt ingen komma på besök nu!!

Hahahahaha...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: