- Två olika viktigheter, Ett hjärta rött och ett hjärta ömt?
Jag börjar med det röda, det rätta, ena sidan av att leva,
och slutar med det röda, det rätta och andra sidan av att leva....
(klicka ovan för länk)
I dag funderar Ilse-Marie om utanförskapet, det som ska ha minskat under
vår kära Alliansregerings tid. Att notera är väl kanske att det egentligen
inte ens fanns något sådant före, var väl ingen som hade hunnit uppfinna
det då, eller minns jag fel?
(kan inte låta bli att kopiera wikipedias egna definitioner av utanförskap,
Punkt 1 - En rent social gemenskap, typ kamratgrupp i och utanför skolan,
där utanförskap kan glida över i mobbning.)
Jag är villig att skriva under på hennes summering av politiken
Det påminner väldigt starkt om en vanlig städsession hemma
hos undertecknad..... väck med eländet, under mattan, in i något
hörn, bort från synliga områden och vips är det ingen störande skit kvar !
Fast nu är det ju inte så, inga problem löses genom att man stuvar
undan dem nån annanstans, byter namn, tittar över eländet eller
bara blundar....
Tycker nog att t.o.m borgarna borde kunnat inse
det vid det här laget men sent skall syndaren
vakna, och i det här fallet undrar jag om nånsin....
Nå ja, har tillbringat en kväll med tämligen allvarliga frågor,
försökt kunna backa upp eller kanske hjälpa till lite mer på
hemmaplan och jag känner mig ärligt talat lite tömd på ord,
tänker därför lämna er med en liten tankeställare jag fick
i mailen idag.
(angående mina EVIGA tankar över vad jag kan göra
som kan vara till nytta för någon annan person öht...)
"Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fäste han i vardera änden av en lång pinne
som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.
Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset.
En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre.
- Jag skäms så förskräckligt, grät kruset. Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka
får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!
- Jag visste inte att du kände så här, svarade mannen bekymrat. Men gör mig en tjänst.
På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.
När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
- Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?
- Ja, snyftade kruset.
- Lade du märkte till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat
om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag.
Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på
bordet.
Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"
Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!"
skriven
Vilken underbar och tänkvärd berättelse! Kommer att tänka på - det finns en låta av Lundell med textraden; En sprucken vas håller längst.
Dessutom känns det som wikipedias definition av "utanförskap" är mer genomtänkt än alliansens ;-)
/ kram