litentanta

Att jag inte är en positiv en lär väl inte ha passerat någon obemärkt,

att jag ser bra många fler halvtomma glas än de där halvfulla är och

förblir en del av min verklighet, samtidigt som jag faktiskt kan påstå

att jag har en vilja av stål!

I dag fick jag mig lite peppning, eller en hel del ifrågasättande av hur

jag tänker och värderar egenskaper och "viktigheter" i livet, på för-

middagen för att senare på eftermiddagen möta upp mina egna

problem....

Det kan verka hur löjligt som helst att sitta och skriva av en lista,

komma i håg dagens datum för var ny som ska upp på denna lista

och sen försöka sortera det hela så att det blir rätt när man skriver

upp det igen

MEN

det är faktiskt inte så löjligt som jag först trodde.

Det är definitivt lika sorgligt som jag oroade mig för, men ibland ska

man möta verkligheten pang på för att även börja få någon form av

insikt också.

Jag har ett minne som ett såll, jag har tappat bort alla mina gamla

goda sidor, utom svamlandet då som följt mig genom hela livet, och

måste helt enkelt börja fundera om. Det kan vara svårt att komma ihåg

Jag kan vara så pass ofokuserad eller distraherad att allt måste

dubbel och trippelkontrolleras UTAN att för den skull vara korkad. Det är

stor skillnad på att sitta hemma i sitt eget hörn och hoppa mellan sidor

på nätet jämfört med att vistas i samma lokaler som både fågelholks-

byggare och andra diskuterande människor.

Inte vet jag vad som kommer att komma ut ur allt det här, kanske kan

jag få den bekräftelsen eller "tillåtelsen" att faktiskt vara den jag är

utan att skämmas, det vore ju det ultimata resultatet. Men likväl är jag

rädd för att det här bara ska bli ännu en spik i kistan....

Minns ju hur lättad jag kände mig när mitt SLU (Särskilda Läkar Utlåtande)

var gjort, Another one bites the dust, jag hade problem som faktiskt

bekräftades, men det hjälpte ju föga....

Blir den här utredningen lika oviktig?

till att sparka på oss härnere tämligen omgående, bättre bantningskur än

pengabrist och en omänsklig stress över framtiden kan väl knappast finnas,