litentanta

Vilken jädra tur att man inte blir upprörd
över en sån här ledare då?


För det är väl ingen som fortfarande tror att det här,
den sk "arbetslivsintroduktionen" gagnar så värst
många av oss tärande parasiter???????


Vi lata, handlingsförlamade ena som helt utan anledning valt
att hålla oss från arbetslivet i längre tid än vad som nu har
blivit bestämt, vi som faller ur vår sjukFÖRSÄKRING (???)
har bara att sitta och ta emot,
såhär är det, såhär har vi bestämt,
skit samma i eventuella diagnoser,
pågående behandling

(ja, som för mig som nu är inne i mitt TIONDE läkemedels-
byte för att få mig inte bara epilepsi-anfalls-fri utan även
så högfunktionell som jag bara kan bli, och därigenom även
kunna komma tillbaka till arbetslivetv på så hög procent som
bara möjligt är)

Jag har alltså plöjt igenom följande rävgift till mediciner
under mina 7 år som krampande, tärande individ:

(o ordningen är helt åt fanders eftersom att sista bytena
nämligen sett till att helt exkludera all eventuell tanke-
förmåga inklusive 75 % av allt minne, och då talar vi om
viktiga saker som dotterns barndom bland annat!!)

Tegretol
Lamictal
Keppra
Topimax
Ergenyl Retard
Trileptal
Lyrica
Gabapentin
Fenatoin
Vimpat...

NU när jag precis tagit bort den bästa medicinen jag haft,
fått prova på en väldigt knepig sort och numer plockar ut
den samtidigt som jag dubblar en annan

Ja då
se på fan

DÅ ÄR JAG FRISK?!?!??!??!??


Jag är så frisk att jag har varit tvungen att avbryta min pågående
arbetsträning (som jag inte ens vågat tala om för min arbetsgivare
eftersom att jag satsat 1 stenhårt år på att komma tillbaka i bättre
form än när jag slutade....)

Jag är så frisk att vore jag nån annan med mindre självinsikt skulle
ha blivit inlagd på psyket bara för att biverkningarna tar död på mig,
jag är så frisk att jag tillbringar ALL min fritid ensam hemma då jag
inte orkar med att möta världen utanför

Jag är så ini helvetes frisk att hälften vore nog,
och jag skulle gärna får slippa den andra hälften,

MEN

oavsett vad som kommer fram i undersökningarna,
vare sig vi talar fysisk prestanda eller psykisk balans
så är summan av kardemumman den här:

- Jag kan inte förlänga din sjukskrivning pga det här....


Ska jag tacka gudarna för min terapeut som kämpar mot
väderkvarnarna likt Don Quiote och ger mig "tankestopp"
då hon är rädd att allt går överstyr


eller ska jag lyssna på handläggaren på fk som säger att
jag under samma period, ja, vi talar påskeländet, ska ha
tänkt igenom vad jag VILL?!?!?!?


(vad jag vill???? avbryta arbetsträningen eller fortsätta fram
tills dess jag är utförsäkrad?!?!?! för vet ni vad, jag kan oavsett
de nya reglerna INTE komma upp till den heltid som jag ju suttit
på sedan 1997.....)