- Facebook, the network from hell....


Ibland får man bara sådär akut ont i magen,
något man verkligen inte vill bli påmind om
eller aldrig vill höra om igen dyker bara upp
RÄTT UPP I ANSIKTET.....


Jag har haft två såna upplevelser på fb,
ena gången var det en gammal pojkvän,
en pojkvän dömd för misshandel av mig
och vi delar en väldigt obehaglig historia.


Sen finns det ju förstås andra människor,
såna som man satsat på, trott på, varit
engagerade i och försökt vara till stöd för
som senare tvärvänt och verkligen kört
kniven i ryggen på en....


Jag vet ärligt talat inte om vem av de två
ovan jag mår mest illa av att få se som
"Förslag till vän"......


Jag skäms inte alls för mina delar i dessa
två relationer, jag är fortfarande helt och
fast övertygad om att mitt ex var, och är?
farlig. Jag anser än idag att han bidragit
till en stor del av mitt misstroende och min
oförmåga att lita på människor och han var
så manipulativ att jag kanske skulle gå i samma
fälla om jag mötte en liknande man i dag...


Tänk er det här,
ni har ett stormigt förhållande, fullt av svartsjuka
och anklagelser där ni själva till 90 % var den
skyldiga och felande partnern. Oavsett vad ni än
sa och vad ni än gjorde så var det fel, allt gick
att missförstå och allt gick att sno på så att ni
ständigt fick gå omkring i förvissningen om att
ni var den skyldiga........


Alkohol är aldrig bra att blanda in i sådana förhållanden,
jag får väl säga, till mitt försvar, att jag var bra mycket
yngre, jag aldrig missbrukat alkohol men trivdes bra ute
på krogen. Sånt kan vara svårt att acceptera om man är
en 10 - 12 år äldre med taskig bakgrund, dåliga relationer
till sina egna barn och ett liv som inte alls blivit det man
ville, hans favorit smeknamn på mig var nämligen
"kroghora"


Allt slutade med ett besök en natt, jag låg hemma hos mig
och sov, han klampade in (eller om jag nu släppte in honom?)
och var tämligen förbannad. Jag kan inte komma ihåg exakt vad
som var kvällens/nattens fel men något hade jag gjort, som vanligt,
och arg var han, som vanligt.


Det kastades möbler, sånt skrämmer mig kan jag tala om, och det
var ett jävla liv i mitt sovrum. Jag min idiot gick helt enkelt och la
mig när han kom in men han var inte långsam i att följa efter....


Misshandeln som följde var inte "grov", men den var fullt tillräcklig
för att jag skulle bli livrädd. Han avslutade allt med att tala om att

-"förresten, du vet inte ens om hur många gånger jag har våldtagit dig!"

och sedan försvann han ur mitt sovrum.....


Jag larmade polisen, det tog en 40 minuter innan de behagade komma
och eftersom att mina glasögon var sönderslagna så såg jag inte ens
om han var kvar i lägenheten, vilket jag förstås talade om för kvinnan
i telefonen, men ändå, prioriteringen var tämligen låg...


Under förundersökningen dök det plötsligt upp "fotobevis".... Han hade
helt sonika placerat ut sina egna glas, kläder osv i lägenheten och sedan
fotograferat dessa. Därigenom kunde han "bevisa" att han ju bott till-
sammans med mig, nåt som var helt absurdt eftersom att så inte var
fallet, genom datum på bilderna så kunde man se att han gjort detta
ett par veckor innan misshandeln, då börjar man ju fundera hur mycket
planerat allt varit?



Men i dag dök en annan bekant upp på fb, nu talar vi om en kvinna som
väcker ännu starkare känslor hos mig. Så konstigt det kan bli va? Jag
mår sämre av hennes svek, hennes STORA och totalt OFÖRLÅTLIGA
svek mot mig än vad jag gjorde av fd killen....


Måste ta mig en ordentlig funderare över om fb är något
för mig öht, ska man behöva konfronteras med människor
som krossat en så totalt så är det nog bättre att stå helt
utanför "nätverkandet" där ändå.....
1 Anna:

skriven

Ja... Jag TROR att du skulle veta vad jag skulle sagt om ovanstående... Men för att kortfattat ge min syn... "Jag flytt int"... ;)



Kram och "have a badass" påsk på dej du med!! :))

2 Katta & Doriz:

skriven

Man kan spärra personer från att kunna se dig på FB. Så har jag gjort med mitt fruktansvärda ex.

Jag hade samma tankegångar som du, men insåg att fördelarna med att få kontakt med alla de jag tappat bort genom åren var större. Så jag har FB. Men jag väljer att ignorera de jag inte vill se.

3 Pia:

skriven

Jag skulle ju vilja ha kontakt med dig genom FB!!! :o)

Men jag förstår dig oxå.. måste vara skitjobbigt att se dem.. Samtidigt så ska ju inte de få förstöra allt positivt som du kan få genom FB.. som att lära känna mig!! ;o)

Kram på dig!!! I morgon blir det hemfärd till Umeå igen.. F-n va dagarna går fort!!h

4 Renée:

skriven

Tack för att jag fick ännu en anledning till att INTE gå med i FB. Iblans känns det dock som om det är bara jag på hela denna jord som inte är med i skiten. Jag har gamla "vänner" som jag absolut inte vill ha kontakt med. Visst jag har en blogg men den kanske inte alla vet att jag har. Nä, jag fortsätter gärna att vara motståndare ett tag till tills jag får ett saftigt erbjudande på några miljoner om jag går med, med andra ord kommer det aldrig att hända ;-)

5 Magda:

skriven

Nu har du funderat igen... O Ja man kan låta gamla spöken bestämma vad man ska o inte ska göra... De är helt upp till var o en... O jag kan rakt av säga att jag vägrar låta mig styras av mitt ex...på de sättet... Han kan påverka mitt liv o han kan jävlas...Men jag bestämmer själv vad jag gör eller inte gör... Mina baslut baseras inte på om han är där eller inte... De baseras på vad jag själv tycker att de är värt...

Att man konfronteras med de gamla o de jobbiga de är på gott o ont... Men samtidigt kanske de är dags att göra upp med de förflutna!! Personer som sviker en kommer alltid att dyka upp... O jag anser att de är bättre att konfronteras med dem där jag själv har kontrollen... Då kan jag göra upp o gå vidare... Men som sagt de är mitt sätt...



Jag gör upp varje dag... En liten bit i taget... O i bland kan de vara någon helt annan som river i sårkanten...emn person som inte alls har något med de att göra...Men de får mig att tänka o ännu en bit av de förflutna är malt i småbitar...



Lillatanten...Du är starkare än du tror ...De vet jag...för du har varit så klok många gånger...O sparkat mig i baken... Tack vare dina ord har jag trampat frammåt i stället för bakåt många gånger...



Kramis...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: