- Man blir ju alldeles snurrig



Inte blev det några bra bilder direkt, skräcken när man satt
där på fundamentet till det minsta vindkraftverket tog nog alla
vettiga fotomöjligheter ur mig...

Alltså, av nån korkad anledning satte jag mig helt enkelt rätt ner,
precis under självaste "snurran" och babblade på med svägerskan,
hon har en tendens att ringa vid såna där ganska otroliga tillfällen...

Skröt om hur tysta de var, inte hörde hon ett ljud från nån av de
tre "snurrorna" som står ute vid Holmsunds hamn inte, men då var
jag ju samtidigt tvungen att titta RAKT UPP!!!

Så otroligt obegåvat gjort av mig, kändes som att jag skulle ha
parkerat mitt arsle under nåt propellerplan och dess ena propeller..
Den snurrade RAKT NER mot mig, farten var helt ok, dvs hyfsad
och det enda jag kände var att NÄÄÄÄÄ, bort, bort, bort!!!!

Svägerskan tröstade på sitt som vanligt helsjuka sätt, tänk dig att
om den lossnar, då flyger den ju iväg flera hundra meter...
Eeeeeh....  Kändes som att om planet ändå ska störta kommer det
ju inte att störta där du står....
Nä, jag köpte inte den teorin utan
det var bara att lyfta på häcken, INTE titta upp mot den roterande
propellern och avlägsna sig snarast...

Gick inte så närä de andra två sen heller.... Tjusigt på håll och miljö-
vänligt också, men man ska inte sätta sig sådär under giljotinen..

Gonatt, i morgon är en annan låssasjobba-dag minsann!
1 Anna:

skriven

Haha! Det där bara MÅSTE jag prova...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: