- Temat för dagen, ÖVERLEVNAD....
Sen har vi "mina" kära realistiska vänner på mitt forum, de som redan provat, de som vågar kräva, de som har de rätta frågorna och de som faktiskt alltför ofta har rätt.... Jag bad om hjälp, jag öppnade för en diskussion och jag får svar som inte ens min skalle kan blunda för, man är inte som förr, PUNKT!!
Men nu är ju Sverige inne i förändringarnas tid, nu arbetas det effektivt, och totalt hänsynslöst MOT sjukdomar och ohälsa bland den arbetsdugliga befolkningen och FAN TA OSS SOM INTE PASSAR IN I DEN BORGERLIGA MALLEN!!!
Ibland får man ta en liten paus och sluta oroa sig för framtiden, jag har inte tänkt offra mitt nu för att gräva ner mig inför min blivande framtid, men sen kommer dagarna när man inte kan blunda också.
Jag är en mamma, jag är en särbo, jag är en människa, jag måste få ha utrymmet att få fundera framåt och rätten att se framtiden an med annat än paralyserande oro och vanmakt....skulle man åtminstone kunna få tro...
Här är min framtid, serverad på silverfat från Försäkringskassan, bara att titta och njuta...
Jag har ju sån tur att jag alltså kommer att innefattas av den nya, fina Försäkringskassan, för ni har väl sett deras för x miljoner omstylade hemsida? Grejen är ju nämligen såhär, många av oss tidsbegränsat sjukpensionerade och även sjukskrivna har ju de facto anledningar till våra sjukskrivningar, tvärt emot vad dagens styrande verkar tro.
Vi har läkarintyg, vi har bekräftade skador, diagnoser, funktionsnedsättningar och problem vilket gör det en gnutta svårare att tvångsstarta i jobb igen. Många av oss kanske redan har jobb där det finns alltifrån solklara omöjligheter till vaga frågetecken om huruvida vi kommer att kunna fylla den plats vi tidigare klarade av som en dans och det är få förunnat att få möjlighet till arbetsanpassning av våra tidigare nöjda arbetsgivare.
En bra och hel arbetskraft är en välkommen arbetare, en återvändare kommer ofta tillbaka med ett tyngre bagage, med vissa helt irreparabla skador eller defekter, som man kan känna att arbetsgivaren allt oftare refererar det hela till.
Då är man inte alls lika populär längre, då är man tärande och ofta mer till besvär än vad man är till konkret nytta, vilket inte alls behöver vara fallet men ett så mycket enklare sätt att välja att se på en förändrad situation.
För att ta det helt på det personliga stadiet, vilket jag ju hela tiden tänkt att få vara i min egen blogg. Jag kan inte utföra alla moment i min nuvarande position, jag KAN INTE ett moment och jag vet och känner och inser och börjar förlåta mig själv för att så är fallet..
För här talar vi om en människa som faktiskt försöker, tror inte att någon som verkligen känner mig skulle kalla mig svikare, utan möjligtvis realist, måhända aningens negativ, realist säger jag, andras tolkning får stå för dem.
HELA MIN FRAMTID STÅR PÅ SPEL, dvs min framtid som jag hittills ser den, den framtid som jag frenetiskt jobbar mot, så tro inte annat än att jag kämpar, men....
Ju mer jag tar reda på verkligheten kring den sk framtiden ju mer orolig blir jag, att hamna i ett ekorrhjul av en massa jag vet inte, jag kan inte, jag får inte, jag orkar inte, kan inte annat än öka på de otroligt frustrerande "defekterna" jag dras med nuförtiden.
Jag skulle faktiskt vilja jämföra det med att nån annan, nån annan med en annan fysisk svårighet, låt oss säga ett rörelsehandikapp, inte från dag till dag skulle få veta om det verkligen skulle finnas en rullstol till hands så att det öht finns en möjlighet att ta sig till arbetet, att fungera på arbetet, att ha möjlighet till att ha en någotsånär funktionell fri tid.
Men trots det MÅSTE den personen varje dag vara redo på att under minst ett par timmar av den dagen kunna springa minst 1 km, inklusive häckar, som skulle vara nog så svårt även om rullstolen behagades infinna sig bredvid sängen på morgonen, och än svårare om den var borta när man slog upp sina blå.
Men vilken tur att försäkringskassan då har sin nya fina sida där man med nya animationer och tjusiga bildspel kan lugna en om det då visade sig att den arbetsgivare man ju redan har, läst kanske hade, beslutar sig för att den här arbetstagaren, den är ju både osolidarisk, som låter ANDRA springa sin sträcka var och varannan dag, och fullständigt omöjlig att LITA på, eftersom att den vissa dagar inte ens tar sig ur sin säng....
Då kan vi ju lugnt luta oss tillbaka, titta på bilderna och känna lugnet sprida sig inom både kropp och själv, även om det i första hand handlar om 223 kr/dag som ger oss en ungefärlig månadslön på hela 6690:- kr.
Inget att oroa sig för alltså, att man faktiskt gick in i sin trasighetsperiod med full a-kassa osv var bara en liten fint, det är väl klart att envisas man med att vara sjuk för länge... då kan man inte räkna med att ha nån glädje över det, den a-kassan försvinner ju nämligen efter x antal år... Tillbaka till GÅ alltså, fast klart mer trasig....
(vill du titta in och se hur fint de har funderat ut det hela så bara klicka på bilden,
allt det här får jag för mina 223 kr/dag.... så vad klagar jag över egentligen?)
allt det här får jag för mina 223 kr/dag.... så vad klagar jag över egentligen?)
skriven
Visst är det kul nästan jämt! Självklart ska vi ju bli helt friska så fort en viss tid gått, vem kan tro nåt annat..eehh. Är ju själv bara sjukskriven på deltid, men fattar inte hur jag ska fixa att jobba heltid när jag klarar mina 75% bara nätt o jämnt. Men visst, efter 1 januari kommer det sääääkert att gå...inte...