- När får vi nolltolerans mot våldtäkter och sexuella övergrepp?
Har slutat att läsa alla skräckhistorier i kvällspressen, fokuserar mig mer och mer på vad som händer här i vår stad och helt klart är att gränserna töjs på. Lagar är INGET man behöver följa längre, det finns inget inbyggt RÄTT och FEL i människorna och dagligen sker det övergrepp/olika former av misshandel överallt omkring oss.
Som nu, lokalpressen släpper nu nyheterna om ännu en våldtäkt natten till lördagen, en 17-årig tjej har anmält en sen tidigare bekant man i 20-års åldern för detta övergrepp som skedde i en lägenhet. Jag väljer, som alltid, partisk? jag vet men jag tror som jag tror, egna erfarenheter och brottsstatistiken talar också för min linje, att hon verkligen blivit våldtagen och samma tanke har jag kring våldtäktsförsöket på en kvinna som också påstås ha skett samma natt, även det i en lägenhet i Umeå!
När fan ska vi sätta ner foten och säga att nu får det vara NOG?!
Räcker det inte att vi kurar här hemma, att vi morsor, och farsor, faktiskt inte längre bara öser nojjig oro över våra ungar utan också får det bekräftat i artikel efter artikel.... det ÄR farligt att vara ute efter mörkrets inbrott, PUNKT!!
Det är farligt att festa, det är farligt att sova över hos folk, det är risk för att bli drogad, alternativt nersupen, som vi säger här, så inga unga kvinnor, eller stryk det, inga KVINNOR ska längre ha rätt till offentliga områden kvällstid. Inte gå på fest själv, inte klä sig efter modet, som oavsett om en morsa som jag kan tycka att det kanske blivit liiiiiiite för lite tyg och för mycket hud ändock är modernt och i mångas ögon snyggt, är helt enkelt off limit....
Och sen, sen när man väl är satt ur spel, ja då är det bara att göra det man har bestämt sig för, oavsett kvinnans vilja, kommer inget nej så har hon inte nekat, hur i helvete kan det ha blivit så förresten, jag som kvinna MÅSTE säga NEJ för att det ska klassas som våldtäkt?!
(Ok, ok, ok, jag vet att en lagändring är gjord men i ärlighetens namn, hur har den gängse inställning ändrats? Hon var ju full... Hon gick ju genom parken... Hon bad ju om det...Hon sov ju över)
Det som gör mig mest vansinnig är just det att man inte får leva som man vill... ANDRA begränsar vårat livsutrymme mer och mer och vi i samhället, dvs vi som är de potentiella offren, vi räknas inte längre..
Trodde inte att jag skulle sitta här, 41 år gammal, och vara tacksam och tänka att jag, jag kom ju ivf lindrigt undan... Tro inte att det innebär att jag klarat mig, jag är också ett offer, en överlevare, en som tagit nya kliv framåt och fixat det men jag vägrar att se den här utvecklingen, vägrar att acceptera att det ska få bli värre år för år, VÄGRAR!!!
Vad kan vi göra? Vad tycker ni? Hur ska vi värna om rätten till ett normalt liv? Ska vi ge oss ut på gator och torg, patrullera mörka gator och parker, HUR ska vi bära oss åt?
För en sak är säker, såhär kan det inte få fortsätta!!