- Lågprisvarianten nyper lika bra i kistan
(klicka på bild för länk till coop-recept)
Eftersom att jag var lat i dag, handlade lite i billighyllan på jobbet nämligen,
och givetvis köpte sånt som är laktosspäckat så blev jag ju bara tvungen att
slänga ihop nåt gott på kvällskröken...
Ost är ju min stora passion, och förbannelse, men ibland kan jag ju bara inte
låta bli och trots att jag aldrig tar i så jag spricker, inga jädra bönor eller sånt
där grön/rött/frasigt alltså, så kan man ju göra en budgetversion av en sån
tortilla-klämma, huvudsaken är ju trots allt OSTEN!!!
Jag tog ett par orientaliska tunnbröd, lite för stora för stekpannan men nöden
har ingen lag (heter det verkligen så?) smetade yttepytte lite laktosfritt tråkigt
margarin i ena, på med ett tunt lager sambal oelek och så mycket, laktosfri!!
ost jag bara vågade.
Sen är det bara att bränna på i en torr teflon-stekpanna, osten ska smälta,
brödet bli lite brunt, lite frasigt och till hjälp tar man ett stycke stekspade,
helst i nåt plastmaterial så man sparar pannan...
Sen då? Jo, då inväntar man maghaveriet, iofs handlar det ju bara om minuter,
påminnelse till mig själv att INTE smaska ost (laktosfri hårdost är lite av ett
skämt måste jag säga...) under tiden nåt man hemskt gärna vill se på tv pågår..
Ja, sen då? Jo, då tar man sina läsglasögon, placerar sig på tronen och sen är
det bara att springa fram och tillbaka, tills man lessnar eller lugnet infinner sig,
föredrar att invänta lugn, magar brukar inte bry sig om att personen som dras
med dem har lessnat...
jag tror att det kan löna sig att lägga ner
lite mer själ i sin klämma dock, det kan
ju bli hur gott som helst om man tar i och
använder sig av nån god ost också,
varför inte en Västerbottensost?
och givetvis köpte sånt som är laktosspäckat så blev jag ju bara tvungen att
slänga ihop nåt gott på kvällskröken...
Ost är ju min stora passion, och förbannelse, men ibland kan jag ju bara inte
låta bli och trots att jag aldrig tar i så jag spricker, inga jädra bönor eller sånt
där grön/rött/frasigt alltså, så kan man ju göra en budgetversion av en sån
tortilla-klämma, huvudsaken är ju trots allt OSTEN!!!
Jag tog ett par orientaliska tunnbröd, lite för stora för stekpannan men nöden
har ingen lag (heter det verkligen så?) smetade yttepytte lite laktosfritt tråkigt
margarin i ena, på med ett tunt lager sambal oelek och så mycket, laktosfri!!
ost jag bara vågade.
Sen är det bara att bränna på i en torr teflon-stekpanna, osten ska smälta,
brödet bli lite brunt, lite frasigt och till hjälp tar man ett stycke stekspade,
helst i nåt plastmaterial så man sparar pannan...
Sen då? Jo, då inväntar man maghaveriet, iofs handlar det ju bara om minuter,
påminnelse till mig själv att INTE smaska ost (laktosfri hårdost är lite av ett
skämt måste jag säga...) under tiden nåt man hemskt gärna vill se på tv pågår..
Ja, sen då? Jo, då tar man sina läsglasögon, placerar sig på tronen och sen är
det bara att springa fram och tillbaka, tills man lessnar eller lugnet infinner sig,
föredrar att invänta lugn, magar brukar inte bry sig om att personen som dras
med dem har lessnat...
jag tror att det kan löna sig att lägga ner
lite mer själ i sin klämma dock, det kan
ju bli hur gott som helst om man tar i och
använder sig av nån god ost också,
varför inte en Västerbottensost?
skriven
Det är helt sjukt egentligen att man ska behöva ta medicin för att klara av att ta en annan medicin! En del mediciner har ju biverkningar som är snudd på värre än det man lider av från början.
Och det är inte klokt hur lätt det är att bli idiotförklarad av sina läkare. Jag är alltid jätteorolig för att söka läkare eftersom jag utgår ifrån att de ska tycka jag är knäpp, pga det bemötande jag så ofta fått. Och just magen är nåt som jag kämpat med i åratal, sen jag var barn, och blivit misstrodd. Först för tre år sen fick jag komma till ett privatsjukhus som specialiserar sig på mag-tarmforskning här i sthlm, Ersta diakoni. Där blev jag tagen på allvar för min mage för allra första gången!!! Det känns underbart att få veta att mina besvär är på riktigt, att jag inte bara är inbillningssjuk eller nåt!
Kram!