- Förunderligheter...




När jag var liten, från jag var nån yttepytte månad tills jag var 17 år bodde jag på en och samma gård på ett och samma område i stan. På kartan ser ni min gård markerat med en röd rund cirkel. Jag gick i skolan där ni ser den röda trekanten och livet var väl som det var, mycket som hinner hända under barndomen och mitt liv var då rakt inget undantag i det fallet.

Sen har ju åren gått, jag har hunnit flytta runt ganska mycket, inte bara inom hemstaden utan även lite runtomkring, även om jag varit Norrland trogen under mina 40 år här på jorden. Numer bor jag nästan granne med min allra första lägenhet, dit jag flyttade som 17-åring och  rör mig alltså både i min barndoms trakter och där jag tog mina första, skälvande steg som vuxen.

Eftersom att jag ju lyckats med att jobba sönder min kropp lite för tidigt, man kunde ju ha hoppats på att inte gå sönder i 30-års åldern utan fått vänta lite längre, så har dock mina kontakter med sjukvården varit lite väl täta de sista åren, har alltså gamla hemapoteket som bas återigen och tanken är väl även att själva vårdcentralen ska vara vår bas men där har vi haft tur, dottern och jag, inga sjukdomar att tala om det sista året, peppar peppar!

På den vårdcentralen fanns förut en läkare som var min absoluta favorit, han remitterade mig bl.a till avlägsnandet av värdelösa halsmandlar, för en himla massa år sedan, ingen kul operation men resultatet har varit lysande, här har ingen halsfluss fått grepp sedan dess minsann!

Numer kämpar jag ju på med den där Basala grejen, som jag tjatar om, och som nästintill tar död på en varenda dag efter, är väldigt fascinerad över hur så lite kan göra såååå ont och tömma en så totalt på krafter och ork dagen efter... Under den träningen använder vi ju oss av rörelser som en viss Gertrud Roxendal har arbetat fram, Levande människa : basal kroppskännedom för rörelse och vila ( hittade ingen svensk länk dessvärre) en vidareutveckling av Tai Chi. Samma Gertrud har även en fond där de delar ut stipendier och bland stipendiaterna hittar jag då min forne favorit bland vc-läkare´s hustru! Hon har alltså genom sitt arbete med basal kroppskännedom blivit belönad av samma kvinna vars rörelser jag numer, 40 år senare kämpar febrilt med att lära mig!

Är inte livet underligt ibland? Mitt förflutna blandas oerhört med mitt nuvarande liv och leverne, för att lägga lite grädde på moset kan jag bara tillägga att vi också övertog den lägenhet som jag själv är uppvuxen i, av just desamma, favoritläkaren och sjukgymnasten som fick detta stipendie!
 
Känns som jag fastnat i en sån där timewarp eller något... en massa saker ryms alltså mellan min hemgård, skolan och den adress som är markerad med grön plupp på kartan, där då läkaren och sjukgymnasten bor.... *pustar ut*  (nån som hängde med?)

(nu finns det alltså massor, mängder, enorma saker som jag väljer att inte lägga ut...... men lita på mina ord, det här är sannerligen otroligt....)



1 Anna:

skriven

Ja, visst är det konstigt hur livet "works the most mysterious ways"...

Ha en bra kväll, vännen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: