- Omprogrammering av hjärna?

Har ju ett gäng skärpta läsare här, bugar o bockar i evig tack o beundran (eeh, smörar jag? ok, kanske lite men ni vet vilka ni är!)

Tänker på det här med positiv affirmation nämligen, hur man nu stavar till det hela.... Fått en massa knepiga, skulle väl hellre vilja kalla det urknäppa, förslag på HUR man ska lyckas med sin arbetsträning, idag.

-Jag ska vara såååå nöjd med att jag kan gå dit, nu är inte det något problem då jag ju varken har ett rent rörelsehandikapp eller lider av någon social fobi, alltså inget att vara direkt tacksam över.

-Jag ska tala om för chefen, den som talar om vad jag ska göra dvs, att jag bara tränar. Viktigt tydligen, att man inte gör nytta och gör ett jobb och fyller en funktion.... (?)

-Jag ska tala om för mig själv att -Ja, vad bra det här går! istället för att tänka att YIIIPPIIIEE, kanske kan jag få öka med några timmar i veckan.........(hmmmm, jag vill inte blunda för att jag faktiskt vill göra nån nytta och faktiskt vill öka lite grann...)

-Jag ska se det som ett första steg i en lååååååååång trappa mot mer jobb och allt det där........ (Jag vill inte betona det långa som ligger framför mig för då känns det ju däremot hopplöst....)

Hur, och VARFÖR ska detta sätt att tänka in i min skalle nu? Jag tror på att jobba mot mål, jag tror på prestation, att känna stolthet över sitt utförda arbete, jag tror på att ta i, tänka till lite extra om man nu har lyckan att ha ett arbete som faktiskt kräver lite hjärnverksamhet istället för det jag har nu, där det mest handlar om att jobba upp en bra fysik...

Suck..... vore kanske lite lättare att ta in om det mer funkade mellan kvinnan och mig också, alltså tanten som envisas med att fjanta fram detta budskap utan vettigt underlag...

Jag kräver överbevisning nämligen, så tjurig är jag, kom med fakta så viker jag mig, om inte, acceptera att den här tantan gör allt för att vara till nytta, punkt!
1 Ea:

skriven

Det brukar sticka i ögonen ordentligt på ordinarie personal när andra arbetstränar. När någon står i ett hörn med armarna i kors och säger: "Jag tränar bara" medan resten sliter häcken av sig med att ta hand om tvåhundra tokiga gamlingar. Låter det självupplevt? :D



Det är väl ett friskhetstecken att du vill jobba och anser det vara idioti att stå bredvid, göra ingenting och träna. Vi hade det tvärtom, en person som njöt av att få se andra slita, sov under arbetspasset och log lite hånfullt när vi andra fick något extra jobbigt att göra...

2 rosalucia:

skriven

Vilken jättehärlig blogg du har; här trivdes jag!!! Kan det vara för att även jag är en långtids-sjukskriven parasiterande typ...hm..(nåväl, ska snart börja en ny arbträningsperiod jag oxå!)

Hit kommer jag tillbaka!!!!

3 Tojjan:

skriven

Det här är ju inte lätt att bemöta. Jag tror nämligen på individuellt lärande. Att vi är utrustade med ett antal färdigheter som vi använder oss av i samarbete och arbete med andra och som alltid utgår från den egna erfarenheten.



Om du vill arbete målorienterat (som det så vackert heter) står det ju ditt fritt att göra så. Jag kanske tycker att resan är viktigare, det vill säga arbetsprocessen och utvecklingen som leder oss fram till målet. Exempel: jag reser gärna, men inte alltid för att komma fram, utan för att se saker på vägen. Begripligt?



Om du ögnar igenom de olika teorier för ledarskap som finsn är individ-, grupp-, reultat- och målorientead ledare några av de termer du stöter på. Alla innehåller olika sätt att arbeta på (du behöver inte vara ledare för att ta till dig dem), och snart kommer du att känna igen hur du är när du arbetar.



Att våga förändra sitt sätt att jobba tror jag kan vara bra för ett välmående. Gamla vanor och rutiner kan ofta bli till ekorrhjul som skapar irritation, frustration och ger ett sämre resultat. Att våga förbättra sig själv är därför en av mina affirmationer!



Sedan, avslutningsvis, behåll den där tanten i dig. Det är hon du för en dialog med, surpuppa eller inte - hon ger energi åt dig. det vågar jag sätta en guldpeng på =)



Kramar!!

4 litentanta:

skriven

Grejen är att mitt jobb BARA bygger på prestation, att stå o fylla på i en mejeriavdelning på en stormarknad är just bara det... fylla på o fylla på.. Önskar att jag hade haft vett att INTE ramlat in i cirkusen m snabba pengar för hundra år sen o kanske stannat kvar i jobb som jag gillat istället.. Men det är ju som det är, jag behövde pengar, desperat och jag tyckte att det kanske skulle vara skönt att "bara" slita rent fysiskt, lämna skallen hemma liksom...Föga anade jag att jag skulle paja så pass fort, herregud, om jag då haft vett o ställt mig efter nåt löpande band istället, där finns ivf hjälpmedel, vi lever som på stenåldern med enbart sneda lyft o felbelastningar som en del av arbetet.... O kylan, aldrig varmare än de där förhatliga 8 plusgraderna, visst var jag smart?




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: