- När man behöver lite distans
Hemma hos mamma Kristina och döttrarna Emma och Hilma är inte längre livet en självklarhet, först förlorade de sitt hem i en stor brand onsdagen den 23/7-2008. Som tur var befann sig varken pappa Magnus eller mamma och barnen hemma men branden var ett faktum, hus och hem försvann i ett ögonblick.
Vi läsare har fått följa familjen på deras väg "tillbaka" hem igen, det är inte bara att starta om igen utan där och nu startade kampen för att få må bra igen, hela familjen, tillsammans... När allt verkade ha fått komma iordning igen så hände återigen igen det ofattbara, Kristinas man Magnus rycks bort i en olyckshändelse, och nu står hon ensam kvar med sina barn....
Det har nu gått knappt 3 månader sedan han avled och kampen fortsätter, alla vi som har barn vet ju hur svårt det är att orka med samtidigt som man bara måste, kanske det är räddningen ibland även om det så ofta kan kännas som helt oerhört, otroligt, omöjligt...
Hittade den här underbara affischen/tavlan på nätet som jag tycker passar så bra för dig, Kristina, just nu! Även om vi människor är allt annat än änglar ger mig symboliken i tavlan en bild för hur jag tänkte när jag svamlade iväg i en av mina kommentarer hemma hos dig!
Även om inte alla förstår, eller knappt ens någon, så har vi alla en sorg och vanmakt inom oss.... Såhär tänker jag mig att du skulle behöva få ha det ett tag, precis så länge som du känner att du behöver, och även om det ljusnar, man läker, så är det nu som räknas. Nu önskar jag alla ett par "bärare" tills vingarna bär igen!
skriven
Så fint inlägg du skrivit!!!! Kram