- Stolt som en tupp och spattig som en höna!
Hur stolt får man vara över sina ungar, alltså innan det går till överdrift och man kallas för .... tjatig? För nu sitter vi här, full kontakt, pratar mer när vi är på olika håll än i samma lägenhet tror jag, om inte jag har tvn i sovrummet för där är ju datorn, dvs dottern ... Då babblas det på ganska friskt minsann! Men prisa gudarna för MSN Messenger, det ploingar och skickas länkar och jämförs saker hela tiden, sånt kul som man kanske inte borde göra med sin gamla morsa? (inte för att jag klagar alltså, långt ifrån!!)
Jag är fullt nöjd, tacksam som få och stolt som en tupp.... det där med spattig kom mest med för att jag ville försöka få till en bra rubrik, är ju inte min starkaste sida direkt . Oro är inte heller min vanligaste sinnesstämning, jag väljer att lita på folk, alternativt att helt strunta i vad de säger, då behöver man inte engagera sig och tänka i överkant, dottern har hamnat i facket människor som jag litar på ivf och hittills har hon under de här 17 åren inte klantat sig så många gånger, jag är mer än nöjd och jag är jävligt stolt!
Ville bara säga det innan jag trycker i mig min andra biskvi, ska spara de två som är kvar till klatasmen hade jag tänkt mig, nångång ska ju ett särbo som jag kunna vara snäll med sitt särbo också.... (och jag kommer att spara för till min andra biskvi kommer även ett glas Samarin att slinka ner...det är för sött, tom för en sliskfia som mig..)
skriven
Hihi smööörmamma dååå :) men inte ska jag klaga heller :] blir så glad såå! blir ju alldeles rörd... <3 massa löööv, du är bäst!