- Ja, så kul är det kanske inte jämt....




Just nu känns det mest som att det är läge att ge upp och inse sina begränsningar,
inse en jädra massa fakta, vissa defekter har jag och det är inte så mycket att göra åt
det hela, hur mycket jag än vill....

Vet att jag hoppar i humör, ena dagen så är det hur bra som helst, hemskheter som
händer har en mening gudbevars och man lär sig och man blir en bättre människa,
andra dagar som idag är det inte riktigt lika kul, och jag har svårt att hitta meningen med
att faktiskt ha ont och faktiskt åka dit på anfall på jobbet.... Hur mycket mening är det med
den skiten, ärligt?

Jag är ju så bra medicinerad att jag inte stupar i backen och krampar, väldigt positivt ja...
men lik förbannat är det jobbigt, skallen får liksom slita ont och man blir så jädra tom i
den efteråt, inte så bra kombination när man ju då ska hinna ikapp det man sumpade
medans det blixtrade och knastrade.

Jag blir mest uppgiven en sån här dag, börjar ha lagt ilskan bakom mig
 efter de här åren och blir frustrerad, ledsen givetvis, eftersom att jag ju inte
kan kontrollera skiten och....ja.... Bajs kan man säga för att förenkla det hela!

Jag är för jävla duktig som klarar av det ändå, jag vet om, jag jobbar fast det gör ont, jag
stannar bara upp exakt så länge det behövs när epn larmar och jag tar inga värktabletter,
gömmer inget ont längre utan försöker anpassa mig så bra det går...
men det är inte kul jämt

inte alls....

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: