- En natt att förtränga, om det bara gick...




Vissa saker ska vara privat heter det, saker som inga andra har med att göra och ingen annan ska få veta... Jag förstår inte alltid det, varför ska inte jag, "hemma" hos mig själv få skriva om mig och vad jag upplever och känner? Allt kan inte bara vara roligt, irriterat, häftigt och funderande...en del är ren och skär verklighet som vi är många, många som delar över hela vår jord.

Själv brottas jag med vissa svårigheter, har varit med som saker som satt sina spår på alla möjliga sätt och vis. Jag har kanhända blivit en bättre människa av det likväl som man blir en klenare människa, missförstå mig rätt nu. Jag är inte klen, eländig och har svårigheter att hantera vardagen, snarare tvärtom, jag styr och ställer på vårt lilla skepp, "familjen Litentanta" och det verkar både ha gått och fortsätta att gå riktigt, riktigt bra, men sen kommer vi till de sakerna i livet man inte kan styra över......

Hade en sån natt i natt igen, de kommer och går, kan inte förutsäga när eller varför, är fullt upptagen med att putta undan dem från den verkliga tiden, dagarna, men ibland kraschlandar man. Det blev en sån natt, är alldeles mör i kropp o själ idag och vill bara sitta i lugn och ro, kanske blir det lite filosoferande över en gädda eller två men annars ska jag bara vara tyst och ge fullständigt tusan i internet. Räcker liksom, för nu ivf...

Vad jag har problem med? Tänker kanske inte hänga ut mig helt och fullt och fast men kan ge er en liten länk om ni vill kolla av PTSD lite närmre, hittade en riktigt bra sida alldeles nyss där förklaringen för just Post Traumatic Stress Disorder känns helt ok. Kom bara ihåg att alla människor är olika, vi delar kanske diagnos men är ändå inga karbonkopior, jag är ingen ångestfylld människa som vandrar omkring som en levande död, jag är en hyperkontrollerad, smått förvirrad epileptiker med lite ärr i själen.....
1 litentantas alter ego:

skriven

Jag tycker att jag ivf förstår dig! Helt ok att vilja tycka och tänka hemma hos sig själv och synd att det ska bli så jobbigt för andra, eller nåt....



2 Anki:

skriven

Kul att du kikade in på min blogg, öppenhjärtlig blogg du har!

Ja, vet inte längre om det är ett Kärringsyndrom längre för nu har jag lugnat ner mej! Ja, min själ är oxå ärrad av livets vedermödor!



Jag trodde för ett tag att jag sällade mej till kärringarna, men efter lite mera filosoferande fann jag att det mera lutar till bitchen och skatan! Hahahahahahahaha



Ha en bra lördag

3 Lindis:

skriven

Tack för din kram, kämpa på, det gör nog jag om någon dag eller så igen.. kram

4 Lindis:

skriven

Du vet vad jag skrev på det andra placet och det samma gäller dig som din vackra dotter säger, löööööööv! Är inte arg på dig är så otroligt tacksam över att du finns i mitt liv kram

5 kristina:

skriven

De nätter som inte är de jobbiga är dem vi trivs bäst med:)

Hatar nätter, fullkomligt hatar dem...



Massa kramar till dig

Kristina

6 Thalina:

skriven

Ärr i själen är det nog många som har.Mitt sätt är att förtränga och det har jag överlevt av.Fast jag vet att det inte är det rätta sättet men allt ont slår jag bara ifrån mig.Sen får jag som du en del nätter när allt kommer upp igen.Men nu är jag så gammal så jag får nog leva med det resten av mitt liv.Men inners inne är jag en positiv människa.Jag önskar dig allt gott och att du ska kunna koppla av ordentligt.Varma kramar Thalina

7 Thalina:

skriven

8 virpi:

skriven

Dom säger att det skall kännas att man lever.....

jag föredrar nog att bli påmind lite då o då, hur det än väljer att påminna mig......på gott o ont.

kramar i massor till dig


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: