litentanta - -Hur vill man ha det själv?

-Hur vill man ha det själv?

Jag var väl en tämligen aktiv kristen i min ungdom, eller ska vi kalla det barndom.... Var med i både miniorerna och juniorerna, vi hade bra ledare, en liten kyrka som låg alldeles intill gården hemma och där spenderade jag många lyckliga timmar med både pingis och hmmm, barnvänligare gudstjänster. Givetvis växte den barnatron bort, är väl det mest vanliga, och helt plötslig blev jag politiskt intresserad, nää, men kärnkraftsomröstningen kom ju och jag var ju liksom alla andra livrädd för allt var kärnkraft och dess "sopor" konde vara....Vilket jag givetvis är fortfarande, så mycket natur jag nu än gillar så dämm upp alla älvar, i m vattenkraftverk så det bara sprutar om det, inget kan vara värre än kärnkraften...

Men, numera är jag väldigt icketroende, har kallat mig ateist men efter lite mer läsande kanske jag mer skulle vilja kalla mig agnostiker (blir länkfritt idag då jag ju sitter på särbots epa-burk som är så jobbig att jobba med...) Reagerar lika starkt på prästens ord vid dop som vid de hemska begravningarna, att ständigt utgå från att människan är en syndare är väl bland det vidrigaste man kan göra? Även om tårarna rann och känslorna blev många och tunga så lyckas prästerna alltid att prata sönder det, ivf i mina öron... Här var en fin människa, i den sanna bemärkelsen god, ok för att det säkert fanns vissa brister där också men ingen är ju felfri. Men när psalmer ska sjungas o det ska vandras mot pärleportar och räddas själar, då blir jag bara så förbannad!!!! Vad är det för religion vi har, varför ska det vara så?

Jag ska ha en borgerlig begravning, eller om det är möjligt en begravning i kyrka men nåde den präst som drar iväg i allt det där dravlet, fy fan säger jag bara! Och jag tror inte att det blev fel för de anhöriga idag, inte alls, jag vet att jag själv är överkänslig men nu tänker jag på den dagen det är min tur, INGET sånt, inget alls, aldrig.... Det allra bästa vore ju om man fick skriva sitt eget tal, eller hur? Ska fundera på det, och nu ska jag hämta ett sånt Vita Arkivet eller vad det nu heter, första gången jag tänkte på det var efter farsan dog, o det är ju 20 år sedan nu!

Annars var det ju jättefint o alldeles lagom av allt, familjen och lugnt och fint, må det dröja många år innan det är dags nästa gång, ingen mer på länge....