-Företagshälsovården...

Jag har ett knep, varje gång jag ska på något "hemskt", som en träff med en läkare man absolut INTE vill träffa eller ett möte med chefen där man redan innan vet att det vankas skäll...då går jag helt enkelt över till "kroppskontroll"-läget! Jag är inte längre lika bra att se sådär eftertänksam ut, kan ju bero på att jag kanske inte kan anspela på något sånt längre ;-) men att fokusera sig på kroppsspråket, det fixar jag fortfarande!

Alltså, direkt från att jag möter personen i fråga blir saker som med vilken styrka jag tar i hand väldigt viktigt. Sätter mig ner, som idag, o märker att nääää, nu knyter jag ju ihop mig, inte bra, också breder jag liksom ut mig i stolen...Säkerligen inte ett dyft kvinnligt eller så, men det gör mig ingenting, det är inte kvinna jag är ute efter att signalera heller, så benen i kors, men inte snävt över låren utan mer som en karl faktiskt, underben mot lår alltså.Armbågar ut över armstöden, lutar mig tillbaka, ner med axlarna och andas ut... Helt plötsligt finns där ingen osäkerhet längre, vare sig det är läkaren eller chefen så har jag plockat bort det eventuella grepp de kan ha om mig, jag sitter HÄR o där, där sitter du liksom...

Sen är det bara att tuta o köra, jag pratar gärna, fram med de "fina" orden, som jag ju tex vid sjukdomsmöten, som jag är mer än van vid, vid det här laget, när det tex handlar om min psykiska status (se, där har ni ett tips om det ska pratas om hur ni mår egentligen...) så säger jag helt enkelt att:

-Jo, jag har varit hemma väldigt länge men jag har definitivt inte blivit en social fobiker (är inte rädd för folk alltså), jag är högfunktionell i hemmet (lagar mat, städar, betalar räkningar osv) aningens otränad i större sociala sammanhang (fegar väl ur lite i för stora grupper) men det som är mitt problem, och det ligger inte inom det psykologiska måendet, är väl mina kognitiva störningar (taskigt minne, väldigt! och har dålig koll när det är mycket ljud o rörigt omkring mig) är väl mer medicinska biverkningar av min epmedicin snarare än nån annan psykosocial diagnos.... osv tills jag sagt ALLT fast på deras fikonspråk, och vet ni vad, det fungerar! Jag har inte hamnat i underläge gentemot en fackman, som man ju så ofta gör utan jag har både visat att hjärnan, den fungerar bara bra, kanhända lite segare, och att nu, nu är det såhär jag fungerar, och vet ni vad, jag vet om det också, vilket innebär att jag ju vet vad jag måste arbeta med!

Sen ska man ju gärna avsluta med nån vettig knorr, nåt som visar att man visst varit "med" hela diskussionen, jag har själv funnit att genom att särskilja på mina skador, visa vad som gett vad liksom, då slutar det nästan alltid positivt. Den fördel jag har är att jag är en ganska babblig en i grunden, jag samlar på ord (även om man kanske inte ser det här men bloggen är ju lite av ett kladdblock för mig, här halkar saker bara ut liksom) och gillar att ändra folks uppfattning om mig. Ingen ska kunna komma och säga att jag inte har koll på läget, väldigt viktigt, och det uppnår man oftast genom att vara just saklig och se/uppträda lugnt och sansat!

Men såhär i efterhand vete tusan vad han tänkte dock, tror ivf att jag nådde fram den här gången med, håll tummarna ni med, snälla?
1 Tojjan:

skriven

Om du inte nådde fram med det akademiska och medicinska ordförrådet, är det väl bara att banka in det som finns kvar att pröva? Skämt och skidor, din beskrivning av mötet och hur du "tvingas" förbereda dig visar att i detta land måste man vara frisk och skärpt för att klara av att vara sjuk eller dyl. Ganska pinsamt, i ett land som anser sig vara demokratiskt och ödmjukt. Hm.



Jag håller tumme för att du nådde fram,

kram Tojjan =)

2 litentanta:

skriven

Visst är det just pinsamt, och en himla massa sorgligt... Önskar det fanns någon annan väg att gå men om ingen hör en existerar man ju inte längre, inte som person ivf utan då blir man ju bara det där störande objektet "patienten"..



kramis baka

3 Tojjan:

skriven

Ja, det är som om en vanlig människa inte kan vara vanlig längre, utan måste vara något alldeles extra för att bli hörd. Vet inte om det har med att generation X (min generation) sitter på en massa viktig-Petter positioner i samhället...Vi som fick allt!



Låt ingen stampa på dig!

//Tojjan

4 Lindis:

skriven

Önskar jag kunde reagera som du, jag blir liten och tyst och när jag väl klämmer fram något blir det i fel grammtaik eller får helt fel innebörd.. Håller tummarna för dig! kram

5 Lindis:

skriven

SV: Jag blev erbjuden denna undersökning under narkos men tog inte emot den för det kändes så löjligt och pinsamt att behöva det nu känner jag mig stärkt och glad att jag klarade det trots 4 piller men läkaren var ju medveten om att jag skulle 3 iallafall (blev en till jag tuggade i mig i sista minuten) Men nästa gång ska jag fanimej klara det utan piller om jag får gå till samma fina läkare som nu.. Sen var hon så insatt i min problematik och var exemplarisk.. Tack du fina vän för dina fina ord! kram

6 huvudbrydd:

skriven

Du har så rätt om kroppsspråket, det ger ju det första intrycket...och det är viktigt. Jag håller tummarna för dig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: