-Arbetsträning?

Har varit på min första träff inför min första riktiga träff angående arbetsträningen. Det här var väl mer en koll av var jag står idag, hur min "sjukdomsbild" ser ut och hur jag har tänkt mig framtiden. Kan väl förenkla det hela och säga att jag känner mig.....försiktigt positiv?

Och nu menar jag förutom att jag blev varnad, inte försiktigt utan rakt av, det här kommer att bli svårt, det kommer att bli ett tufft möte, det kommer inte att vara enkelt och så vidare, i evighet, amen....

"Ju längre en anställd är borta från arbetslivet desto svårare blir det att
komma tillbaka. Därför är det viktigt att rehabiliteringsprocessen påbörjas
så fort som möjligt. Som arbetsgivare ansvarar du enligt arbetsmiljö-
lagstiftningen för att genomföra den anpassning och rehabilitering som
kan ske inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Inriktningen
bör vara att den anställda ska fortsätta arbeta i företaget. Ofta kan du i
samarbete med företagshälsovården finna lösningar som är bra för den
anställda"
 
  

(från fk´s egen hemsida med regler som arbetsgivaren måste ta hänsyn till vid
arbetsrehabilitering/träning)


Jag pratade lite utifrån mina diagnoser, kan ju säga att jag har 3 faktorer som påverkar min arbetsförmåga i dagens läge, både fysisk påverkan, neurologisk påverkan och den påverkan på människans psyke som kommer, som ett brev på posten efter att man drabbats av de första besvären....

Även om jag visste det sedan förut så kändes det lite sorgset att få det så svart på vitt, jag ÄR inte längre den arbetskraft jag tidigare varit, numer är man den som ska redogöra för en väldigt många varför....  hela tiden. Inte så enkelt som att man kan säga att det handlar om att förklara utan mer .... skämmas kanske.... Så känns det som såhär i efterhand ivf när jag börjat smälta alla intryck, hur besvärligt kommer det här att bli egentligen?

Är det ett som ett projekt jag ska hantera det hela för att inte tappa sugen själv, att se mig som vara, ett objekt, som ska säljas in på "marknaden" även om allt och alla talar för att jag inte har ett endaste dugg där att göra egentligen? Vilka rättigheter har jag och vilka krav kan jag som trasig medmänniska och anställd ställa på min arbetsgivare? Hur ska jag på ett icke konfrontativt sätt hålla dialogen igång och hur ska jag visa att jag verkligen, verkligen vill tillbaka till jobbet efter alla dessa år?


"Genom att anpassa arbetsuppgifter och arbetsplatsen kan du under-
lätta för den anställda att vara kvar i sitt arbete eller att komma tillbaka
till det efter en sjukskrivning. Ditt företag kan till exempel behöva köpa
in ett arbetshjälpmedel och särskilda arbetsredskap för att underlätta
arbetet. Eller så kanske ni behöver göra förändringar i den fysiska,
psykiska och sociala arbetsmiljön. Det kan handla om förändringar i
organisationen, arbetsfördelningen eller vilka arbetsuppgifter som
den anställda ska utföra."
   (samma källa som tidigare)


Just nu snurrar tankarna bara runt, runt i min arma skalle..... Jag tror att jag skötte mig bra den här träffen, att jag nådde fram med det jag känner är viktigt och att jag kan hålla den lågan brinnande! Men nu väntar allt, ska träffa företagsläkaren, en helt ny bekantskap som enligt källor är ganska hård, så klart att det inte är populärt med långtidssjukskrivna, inte nu eller nånsin, men jag hoppas att jag hinner få tag i de läkare jag behöver för att få tag i färska intyg att lämna till honom i tid innan nästa träff....Har på mig tills den 10 februari innan det smäller....

1 Tojjan:

skriven

Hm, bra att du beskriver hur det kan kännas i din situation. det där med att skämmas. Du ska inte känna så, men jag kan förstå dig. Folk har sjukt mycket förutfattade meningar och åsikter.



Kämpa på, ta vägen tillbaka med ett steg i taget!

Kram Tojjan

2 virpi:

skriven

Det ordnar sig.Det vet jag.

Ta en sak i taget o kämpa.

Kram Virpi


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: