-På tal om nätmobbing

Man går ju omkring i sin enfald och tror att människor fortsätter att vara vettiga trots att de befinner sig på nätet, eller nu talar jag emot mig själv ändå känner jag. Jag har ju babblat runt på internet sedan det började vara möjligt i stort sett, nog har jag vetat om att det kryllar av troll som de kallas, men samtidigt så vill man ju ändå tro att man bär omkring på sitt normala vett även om man råkar kommunicera via tangentbordet.

Aftonbladet har en artikel om nätmobbing, om en mamma som blev utfryst och mer eller mindre trakasserad på ett föräldraforum. En ensamstående mamma som sökte stöd och bollplank i sitt föräldraskap blev utnämnd till hackkyckling av en klick morsor och vips var hon inte vatten värd. Jag vet av egen erfarenhet hur utsatt man är när man sökt upp dessa mer riktade forumen där det ju handlar om stöd, väldigt ofta hittar man den där gruppen av tuffingar som uppför sig precis som den där klicken som stod på skolgården som hakar upp sig på ALLT som kan vara fel och vips får man så mycket skit att man helt har tappat tron på sig själv..

Min egen strategi, eller personlighet, har alltid varit den att jag vill vara ett stöd själv, livserfarenheter kan användas till något gott och då är det sällan man hamnar i skottgluggen själv...Men så uträknande, eller stark? är det ju inte alla som är och nu sitter vi än en gång med en massa människor som far illa.

Då möter Fotbollsfrun, Malin Wollin, upp med en riktigt bra krönika, sorgligt som tusan att det har blivit som det är men hon har rätt i allt hon skriver.
 
"Vi som är vuxna kan vända på klacken och gå därifrån. Bara klick, klick
och så är allt borta. Hur kan man låta främmande människor på nätet
komma in under huden? Låt dem inte. Gå, glöm, klicka bort."

Läs hela krönikan här

Hur gör ni om nån skriver elakt om/till er, dömer ut er utan att egentligen veta vad de pratar om? Att blogga är en annan sak kan man tycka för här bjuder man ju in människor till ens eget liv, en del ända in på skinnet, en del mer professionellt och med en annan distans.

Själv ligger jag och svajjar på gränsen tänker jag många gånger, att jag har min moder och dotter som läsare gör ju per automatik att jag får sålla, kan inte vräka ut hur det känns likadant som jag har gjort på andra forum. För det som skrivs här drabbar ju inte bara mig, det är andra som kan få lida av det i andra och i tredje hand, så vill jag inte använda mig av internet.

Men det viktigaste av allt, jag älskar fortfarande nätet, här kan jag sitta i dagar och bara läsa, hoppa runt bland bloggar, söka fakta, titta på fånigheter på youtube, följa med nyheterna, titta på film, precis allt jag vill, och det hemma i min egen stugvärme! De allra, allra flesta jag har mött på nätet är varma, härliga människor, de kan vara arga och bitska utan att för den delen bita av mig huvudet, eller sorgsna och ensamma utan att fastna hemma i hos mig tills jag får cellskräck. Nätet är viktigt, härligt och jag vill inte vara utan, inte för allt .....blaha blaha (tappade bort ordspråket där) men att vi alla behöver ta till oss orden om att man KAN klicka bort, radera, glömma, gå vidare, det är viktigt!
1 huvudbrydd:

skriven

Min åsikt lyder så här: Man måste vara medveten om att när man skriver/läser blogg, att det är den enskildes åsikt. Ingen kan döma vad som är rätt eller fel. Risken att någon lägger av en jävlig kommentar är stor, men det är skit man får ta. Radera och klicka vidare. Sen finns det även de som håller med och det är ju alltid trevligt, man har nåt gemensamt. Eller som jag skrev tidigare i ett inlägg "Man inte kan kränka dig via ditt alias eller via en blogg"

2 Tojjan:

skriven

Eftersom min blogg inte handlar så mycket om mig som person, är det företeelserna jag skriver om som "riskerar" att bli påhoppade. Dock är det ju oftast mina åsikter om just företeelserna som luftas vilket indirekt innebär att jag sätter mig (åsikterna) i en utsatt sits. Men det är en risk som är medveten. Annars hade jag ju inte skrivit något.



Vad gäller att respektera andra på nätet tycker jag att vi har en bit kvar. Både att acceptera att var och en av oss har olika erfarenheter i ryggsäcken, och att vi tycker olika. Polemik i en chatt har jag vuxit ifrån, finns andra sätt att låta tyckandet ta plats.



Den text som skrivits här är jättebra, skapar en moral och etikdiskussion som behövs och inbjuder mig att skriva mina tankar om saken. Härligt, det är typ så den bästa av bloggvärldar ska vara. =)



Ny vecka, nya tag...okej!

mvh (vågar inte skriva kram efter att ha läst ett annat inlägg på din blogg ler)

Tojjan




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: