- Dagen i korta ordalag
Just nu är jag bara trött och slut, det tar på att vara
så totalt i centrum som under såna här möten med
både arbetsgivare och försäkringskassan....
så totalt i centrum som under såna här möten med
både arbetsgivare och försäkringskassan....
Den första, och bestående känslan under hela jädra
mötet var ju.... nu tar vi i och krossar tantan! Att jag
sen gjorde bort mig, knepigt värre, och var ärlig var en
dyrköpt erfarenhet dessvärre, men jag kommer ivf inte
att upprepa den, ICKE!
Som kontrast till det jobbiga så blev mitt samtal med ep-sköterskan
som ett balsam för själen, en mjuk klapp på kinden, äntligen en som
faktiskt hörde och trollade fram en telefontid i år (vilket är helt underbart!).
Nu kan jag ta tag i problemet med anfallen, kanske starta upp något med
magen och tänk om, få ett efterlängtat intyg på att mina problem faktiskt
finns och tillhör en vanlig bild hos oss medicinerande epileptiker!
Blommorna är till raringen på Bredband2, trots att jag ju
hade stoooora svårigheter att förstå din skånska så fick vi
oss några glada skratt och tack för hälsningen om en fortsatt
bra kväll!