litentanta

Inte trodde jag väl någonsin att jag skulle hitta av en riktig
ängel på självaste banken, men det är precis vad jag gjorde
idag!

Har haft lite problem ett tag, själva tankeverksamheten har
blivit lidande sista månaderna och eftersom att jag inte kan
skylla på ökad medicinering eller något måste jag rent
acceptera att det har varit ökad stress att komma tillbaka till
jobbet, stress som gör min arma skalle än några hack segare...

(trodde ju att jag bara var på väg upp men såhär är det, jag
har mitt problem, vad ska man kalla epilepsin för egentligen?,
och det är en helt ny litentanta som återvänder till arbetslivet
hur mycket jag än vill att det ska vara precis som förr....)

En sak som har krånglat väldigt mycket är räkningarna, hur
noga jag än varit har jag lyckats med dessa förbannade
dubbelbetalningarna och nu är det inte lika roligt längre...

Fick dock en långsam och väldigt pedagogisk förklaring av
ängeln på banken alldeles nyss, att det ska ha varit så svårt
att våga fråga om hjälp förut förstår jag inte men vi snackar
ju stolthet här så.... det är svårt.....

Om jag bara kunde komma ihåg vad han hette, Daniel något,
tror jag, du räddade min dag, faktiskt hela min månad, och
trots att det drog fram lite tårar såhär i efterhand så tack, tack
så vanvettigt mycket!

Kunde jag skulle du fått dig en ros bara
för att du fanns där!