Otrogen vid 70?



Kan jag vara otrogen vid 70?

Fråga: Jag är en gammal kvinna, 70 år, som varit gift med samme man sedan jag var 24 år. Vi har det bra men har inget samliv sedan flera år. Mitt fel, beroende på att han har haft ett svårt humör. Jag har varit mycket förtvivlad många gånger, men stått ut för barnens och familjens skull.

Nu har min man blivit allvarligt sjuk sedan ett år tillbaka. Under den tiden har han förändrat sitt humör, numera är han snäll och tacksam.

Av en slump träffade jag en gammal pojkvän från tidiga ungdomen. Vi blev förälskade på nytt, och jag träffar honom ibland och skickar sms. Det är underbart! Jag har aldrig känt så här, kan inte låta bli att tänka på honom. Trots att jag är så gammal så känns det underbart att få kärlek. Vad skall jag ta mig till? Jag kan inte överge min sjuke man, men jag vill heller inte bryta med min gamle vän.

Hur falsk får man vara? Jag är jätterädd att min man skall få veta.
Otrogen?


hittade den här frågan på dn.se, Insidans panel och blir lite fundersam........ hur länge ska man egentligen behöva tampas med de här frågorna? för mig har alltid 70 varit gammalt, vi pratar ju mormor och morfar-ålder.... men självklart ändras ju åldrarna ju äldre man själv blir, numera är jag ju 40 år gammal, även om det inuti verkar bo en 20-åring som fortfarande inte vet vad hon vill göra med "livet" så har ju en stor del av livet redan hunnit passera.... 

jag borde ju veta vad jag vill, jag borde ju ha ordnat det här med familj och jobb och villa och jag borde väl trampa omkring i "vuxen-kläder" och "vuxen-frisyr" åtminstone? men inte har man blivit mer "färdig" bara för att man passerar ännu en målstolpe i livet, tänk om det bara fortsätter såhär? från att ha tagit hand om barn så ska man se fram emot att ta hand om nästa "kull", dvs gubbarna.....  när kommer den där  tiden då man ska se till sig själv och sina egna behov, när vårdandet är klart och levandet kan börja?

hoppas så att jag åtminstone vid 70-års ålder vågar ta för mig och utgå från vad JAG vill även om det kanske inte alltid är så bekvämt för alla andra, jag menar, hoppas måste man ju alltid få göra....
1 virpi:

skriven

Jag gud så svårt.....

Ett liv består ständigt av kompromiser och ansvar.

men faktum är att du varje enskild människa har ansvar för sitt egna liv man fått.

Det är enns egna förbannade plikt helt enkelt att leva och förvalta det på bästa sätt,inte sitta och bli bitter sen när man är gammal.

Men som sagt var..prioteringarna är olika.....

//Virpi

2 Anmaja:

skriven

Hej kikar in och tackar för kommentar i min blogg!

Alltid roligt när okända skriver också.

Jag tycker att 70-åringen gör helt rätt som träffar sin ungdomskärlek! Dags för henne att börja tänka på sig själv nu!

Anmaja





3 Anna:

skriven

jag tycker att hon borde skilja sig och satsa på den hon egentligen vill vara ihop med och det helt öppet. Stanna för barnens skull är aldrig bra, och de lär ju vara så pass stora vid det här laget att de klarar sig....

4 ulle:

skriven

Tack för din kommentar hos mig! Ja, varför ska alla dessa beslut som måste tas hela tiden vara så svåra? När börjar det lätta livet?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: