Hur få föräldrar ska ett barn ha?
själv har jag varit ensamstående mamma sen min dotter var 9 månader, inte alls det optimala, inte alls det bästa som kan hända och inte alls vettigt, men å andra sidan, att sitta kvar i ett förhållande som inte alls fungerar "bara" för att man har barn tillsammans känns ännu mer fel.... två olyckliga människor gör inga bra föräldrar....... och ja, det fungerar, min dotters pappa har bott en 60 mil bort merparten av hennes livstid, inte alls bra det heller, men vi har överlevt, både dotter, jag och mitt ex... jag har alltid arbetat för ett aktivt umgänge med honom, hans släkt och hon har fått fara o flänga tvärs över Sverige sedan hon var liten, det har varit en självklarhet då det ju var jag och han som separerade, inte de två, en pappa är en pappa även om man bor långt ifrån varandra!
men just det här när man aktivt tar del i en behandling, IVF, som ensamstående, det har jag svårare att förstå... jag ser det inte som en rättighet att få barn, jag ser det inte som ett livsmål heller måste jag erkänna... jag har väl en mer avslappnad inställning till hela föräldraskapet, OM det blir så blir det, OM det inte skulle fungera så kanske man får acceptera det? eller självklart ta del av den hjälp som ju finns, vi har ju den möjligheten i Sverige och ja, vill man så ska man få men kanske man ändå måste ha den där familjen som möter upp barnet?
svåra beslut och hemska öden, jag tänker inte ta nåt aktivt beslut, jag tänker inte vara kategoriskt fördömande för jag vet ju bara hur jag känner och tänker.... min tanke är ju "bara" den att varje barn som föds förtjänar den rättigheten att faktiskt ha två föräldrar, o nu pratar jag oavsett kön för för mig är inte könstillhörigheten det viktigaste utan själva familjen... och ja, det skulle ha varit skönt att haft en till att dela föräldraskapet med när det har varit tungrott som ensam morsa.... man klarar av det men det kanske inte alltid blir rättvist, och nu pratar jag återigen utifrån barnets rättigheter...
men jag vet inte, jag är själv steriliserad sen några år, pga mediciner som ökar risken för missbildningar hos eventuella barn och min överfertilitet ville jag inte riskera att skada ett barn, det var mitt beslut och jag känner mig ganska nöjd med det, nu är jag ju även 40 år, jag har min "lillrompa" och jag har provat på att fostra en dotter mer eller mindre ensam, jag är nöjd med min "insats" som förälder och överlåter med glädje reproduktionen till alla er andra där ute
skriven
Att skaffa barn är en egoistisk handling....
Visst är det svårt....
jag försöker att sätta mig i situationen om jag var ensam och inte hade barn.....gud så svårt!
jag kan inte tänka mig ett liv utan mina barn.
Jag håller med dig om att barn har rätt till två föräldrar men vete sjuttsingen om jag inte hade skaffat mig barn ensam.Antar att jag tillräckligt egoistisk..hehe..
Kram virpi